Jag är tillbaks i huset där Äventyrsvargen står. Du vet vilket, Vandra. Huset där tiden skaver lite extra, där stubbar har minnen och katthår bär på känslor. Flingan är med. Han svarar inte, men han stryker sig mot micken och mot mig – som för att säga: “Du, vi har varit här förr.” Vi går i skogen,...
Jag började med att prata med ett får. Det kändes som det enda rimliga att göra på Bögs gård, där ladan var full av bräkande små liv och lammskallar med kloka ögon. Sedan gick jag vidare – rakt in i historien, som så ofta när jag försöker hitta naturen. Grusvägen slingrade sig som en tanke genom de...
Vi trampar in bland mossiga ruiner, rödfärgad jord och gruvgångar med fantasy-aura. Högbergsfältets skogsbeklädda industrihistoria – en plats där det droppar från bergstak och barn springer i ekande gångar som heter “stoll”. Ett kapell måste besökas, ett gubbkomplex luftas, en ångmaskin visualisera...
Vandra, idag går vi på en gata som nästan alla gått på, men få riktigt minns. Drottninggatan. Ett pärlband av skyltfönster, brus och Strindbergscitat. Men också en osynlig stig genom minnet – till terapirum, panikångest, och en park där allt stannade upp. Här satt jag en gång och kände att allt var...
Jag skulle bara ha en kopp kaffe. Det var allt. En kopp, en liten promenad, en liten damm. Men så stod jag där – på övervåningen i Grythyttans gamla kvarn, i sällskap av en ensam humla och ett mycket artigt samtal om grovråg, elproduktion och Perssons magasin i Löa. Och så gick jag ut med min blomp...