I kvällens avsnitt tar Henrik oss med på en drömlik resa genom tid och minne, där barndomens förtrollade ögonblick möter vuxenlivets eftertänksamma perspektiv. Med julen runt hörnet väcker han minnet av Albert och Herberts jul till liv, en älskad julkalender från tidigt 80-tal, som blir inkörsporten till en fascinerande utforskning av hur våra tidigaste minnen formar oss.
Genom en vacker väv av personliga berättelser undersöker Henrik hur skuld och självkärlek samexisterar i våra liv, exemplifierat genom den rörande historien om en liten pojke som vill äta klart sina köttbullar innan han tröstar sin gråtande mamma.
Med varsam hand nystar Henrik upp trådarna som binder samman generationer - från en bondmora på 1800-talet till nutid - och visar hur varje generation bär med sig både ljus och mörker, glädje och sorg.
I detta avsnitt får vi möta en palett av färgstarka personligheter: farmor som spelade piano i farfars orkester, mormor Märta med sin kärlek till sherry och korsord, och gammel-gammel-mormor Ester vars liv sträckte sig över en tid som känns nästan sagolikt avlägsen.
Henrik reflekterar över hur vår förståelse för tidigare generationer fördjupas med åren, och hur vi ibland först som vuxna kan uppskatta den visdom och styrka som fanns i människor vi en gång tog för givna.
Ett avsnitt som pendlar mellan skratt och eftertanke, mellan barnslig förundran och vuxen insikt, allt insvept i den särskilda stämning som bara en vinterkväll strax före jul kan frambringa.
För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
[00:00:00] Hej Somna! Bara en kortis innan vi börjar. Vill du lyssna på Somna med Henrik utan reklamen? Vill du slippa den helt enkelt? Eller vill du kanske ha extra avsnitt två gånger i månaden? Då kan du prenumerera på Somna med Henrik+. För att göra det så klickar du bara på länken i podcastbeskrivningen. Ses där!
[00:00:21] Hej och välkommen till Somna med Henrik. Ditt älskade äventyr. Din vänskapliga venedigbo i natten. Det är jag som är Henrik. Och det är du som är somna. Och det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.
[00:01:00] Nu börjar vi.
[00:01:19] Hej Somna! Hej och välkommen så här i När julen står för dörren.
[00:01:30] När jag var liten så tittade jag på Albert och Herberts jul med Stenåke Sederhög och Thomas von Brömsen.
[00:01:43] Och det var ju två älskade skådespelare på den tiden. Stenåke kanske bara vi ur gamla, mossbeklädda varelser minns.
[00:01:57] Men Thomas von Brömsen lever ju fortfarande och är väl i allra högsta grad fortfarande en aktiv ingrediens i åtminstone visst kulturliv.
[00:02:13] Jag har sjungit barbershop för Thomas von Brömsen en gång på Fale Folkmusikfestival.
[00:02:18] Det var, om man räknar bort påven, så var Thomas von Brömsen den andra kändis jag mötte i mitt liv.
[00:02:27] Han var på Pickalurven.
[00:02:31] Inte jag, för jag rörde inte skiten då på den tiden.
[00:02:38] Då sjöng vi någon barbershopplåt för honom, jag och min kvartett.
[00:02:42] Vi gick runt och sjöng där.
[00:02:44] Och han blev tårögd.
[00:02:48] De två i alla fall gjorde då julkalendern.
[00:02:50] När jag var liten, liten.
[00:02:52] Så jag kommer inte ihåg vilket år, men det är tidigt 80-tal.
[00:02:55] 1981 eller något sånt där.
[00:02:59] Och då minns jag att de gjorde ett så kallat Göteborgsskämt.
[00:03:05] De ställde några vagnets hjul framför en dörr.
[00:03:09] Och så sa de att julen står för dörren.
[00:03:13] Och åt detta skrattade vi gott.
[00:03:17] Jag och min pappa och min mamma och kanske min lillebror.
[00:03:21] Som vid tidpunkten var fyra år gammal.
[00:03:27] I oklart huruvida han kunde uppfatta den subtila humor i detta.
[00:03:38] Jag sätter ju ihop den här julkalendern med minnen av lekis.
[00:03:45] Och det är ju alltså som allra senast 1981.
[00:03:51] För sen 1982 så började jag ju första klass.
[00:03:56] Och jag skulle ju gå i en skola i Danhorn.
[00:04:00] Så jag hade till och med fått en fadder.
[00:04:03] En så kallad, ett äldre barn.
[00:04:06] Som var hela åtta år gammal.
[00:04:09] Och som skulle ta hand om mig och visa mig vägen och så.
[00:04:13] Jag minns inte vem det var.
[00:04:14] Bara att det var en tjej.
[00:04:15] Och att bara det var ju extremt exotiskt och spännande.
[00:04:20] Men tänk att man tyckte det.
[00:04:23] Att bara för att det var ett annat kön.
[00:04:27] Så var det liksom som en helt annan existens.
[00:04:35] Och att det var en äldre också.
[00:04:37] En erfaren åttaåring.
[00:04:40] Med liksom skit under naglarna.
[00:04:43] Och hack i bältet liksom.
[00:04:47] Hon har varit med om både det ena och det andra.
[00:04:49] Hon har sett sådana som jag komma och gå.
[00:04:52] Bli uppätna och utskitna av Danhorns grundskola.
[00:04:57] Jag såg i hennes ögon att hon hade.
[00:05:00] Som en hinna över dem.
[00:05:02] Som en beslöjad blick.
[00:05:08] Som hade grånat med åren.
[00:05:13] Att påfrestningar och bitterhet och besvikelse.
[00:05:18] Att människors ackumulerade ondska och känslokyla
[00:05:23] hade gjort henne kall, hård.
[00:05:26] Som av sten.
[00:05:29] Hon pratade monotont.
[00:05:32] Som en sekreterare på försäkringskassan.
[00:05:36] En handläggare på försäkringskassan.
[00:05:40] Och innan du nu
[00:05:43] drar djupt efter andan.
[00:05:45] Sväljer mjöl.
[00:05:48] Andas in mjöl.
[00:05:50] Och med hostattacken som följer därefter.
[00:05:56] Energiutbrott.
[00:05:57] Skicka dig själv i ljudets hastighet.
[00:06:00] Tjong in i kyrkklockan.
[00:06:02] För att senare ropa ut att.
[00:06:04] Henrik Ståhl proklamerar fördomar kring försäkringskassans anställda.
[00:06:10] Så vill jag bara säga att.
[00:06:11] Det här rör alltså.
[00:06:12] Nidbilden av en handläggare på försäkringskassan.
[00:06:16] 1981.
[00:06:18] Så det här rör inte dig.
[00:06:20] Såvida du inte var anställd på försäkringskassan som handläggare under denna år.
[00:06:31] Men jag minns att jag följde med henne genom korridorerna.
[00:06:39] Hon visade mig matsal.
[00:06:42] Det var lite grann som om jag var ny i fängelset.
[00:06:45] Som att det var den här serien Orange is the New Black.
[00:06:48] Där jag blir guidad.
[00:06:50] Av en.
[00:06:51] En ärrad.
[00:06:53] Men inte otrevlig människa.
[00:06:55] Som har varit där länge.
[00:06:57] Och som talar om för mig vilka kvarter jag ska akta mig för.
[00:06:59] Där inne i detta enorma komplex.
[00:07:05] Skolan.
[00:07:05] Grundskolan i Danhund.
[00:07:06] Det låg.
[00:07:08] Precis mitt emot.
[00:07:09] Eller i alldeles bredvid.
[00:07:11] Lekishuset.
[00:07:12] Som var ett alldeles vitt stenhus.
[00:07:15] Och.
[00:07:17] Man kunde se Lekis hela tiden.
[00:07:22] Skolgårdarna låg liksom i anslutning till varandra.
[00:07:24] Och jag.
[00:07:29] Det är lustigt för att jag har ju verkligen nästan inga minnen från detta.
[00:07:33] Mer än att jag tyckte att det var otroligt spännande.
[00:07:36] Och också att hon var snäll.
[00:07:37] Den här erfarna.
[00:07:42] Mogna äldre kvinnan.
[00:07:44] Som guidade mig genom lokalerna.
[00:07:49] Hon var ju hela.
[00:07:51] Ett och ett halvt år äldre än jag.
[00:07:53] Och hade ju naturligtvis under den tiden hunnit lära sig.
[00:07:56] Allt om livet.
[00:07:58] Hon var längre.
[00:08:00] Än jag.
[00:08:01] Vilket i och för sig alla var.
[00:08:06] Jag har hela mitt liv varit en liten kille.
[00:08:11] Och det har blivit en del av min självbild.
[00:08:15] Det har blivit en del av min självbild så pass mycket.
[00:08:17] Att jag när jag lägger på mig lite i perioder.
[00:08:20] Så känner jag att jag inte riktigt är jag.
[00:08:23] Vilket är en obehaglig känsla.
[00:08:25] Som skapar stress i mig.
[00:08:28] Jag ska ju vara en liten.
[00:08:31] Pyssling.
[00:08:33] Men när jag var liten så.
[00:08:36] Så var ju det här bara hemskt.
[00:08:39] För alla var ju så mycket längre och större och starkare.
[00:08:42] Och få var ju.
[00:08:46] Avhållsamma i avseendet.
[00:08:48] Att de påpekade detta hela tiden.
[00:08:51] Lill Henke.
[00:08:53] Lilla Henke.
[00:08:57] Lillplösen kallade de mig för någon gång i någon period.
[00:09:01] Lillplösen.
[00:09:01] Jag undrar vad det.
[00:09:03] Vad är det var för någon.
[00:09:05] Vad är det jag ska härleda tankarna till.
[00:09:15] Jag har ju nästan inga minnen av lekis.
[00:09:18] Heller.
[00:09:20] Jag har två minnen av.
[00:09:24] Att jag har varit sjuk då.
[00:09:26] Att jag har blivit sjuk.
[00:09:28] Jag ska inte säga vilken sorts sjukdom.
[00:09:30] För folk blir så otroligt triggade.
[00:09:32] När jag nämner.
[00:09:33] Men det är en sjukdom som går på vintrarna.
[00:09:34] Som utbryter väldigt kraftigt och plötsligt.
[00:09:36] Och sen går det över efter ett dygn.
[00:09:39] Och då.
[00:09:41] Så två minnen av det har jag.
[00:09:43] Och sen har jag minnen av att jag går omkring på.
[00:09:47] Lekisk skolgården.
[00:09:48] Liksom lekplatsen utanför.
[00:09:51] Och att det är några som retar mig.
[00:09:53] För att de är fem år och jag är fyra.
[00:09:57] Eller om de är sex år och jag är fem.
[00:09:59] Så kanske det är snarare.
[00:10:02] Henrik du är bara så här många år.
[00:10:04] Och så håller de upp en hand.
[00:10:06] Men jag är så här många år.
[00:10:07] Och så håller de upp en hand och ett ytterligare finger.
[00:10:11] Och att det på ett sätt då diskvalificerade mig från.
[00:10:15] Viss typ av kunskap.
[00:10:17] Vissa typer av cirklar där.
[00:10:19] Kräddiga människor.
[00:10:20] Samlades och drack drinkar.
[00:10:22] Minglade med varandra.
[00:10:26] Så länge har jag alltså minnen av.
[00:10:28] Att jag har känt mig utanför.
[00:10:31] Alltså det kan ju inte bara vara så att jag har haft oturen.
[00:10:35] Att gå tillsammans med extra jävliga människor.
[00:10:38] Det måste ju också ligga i mig.
[00:10:40] Tänker jag ibland.
[00:10:43] Och innan du nu skvälper iväg.
[00:10:46] Med din lyxiga motorbåt.
[00:10:48] Och studsa på vågorna.
[00:10:49] Så till en milda grad.
[00:10:51] Att du kommer upp i kyrktornets höjd.
[00:10:54] Och precis i rättighet hoppar du ur båten.
[00:10:57] Och landar i kyrktornet.
[00:10:59] Och skriker ut över nejden.
[00:11:01] Att Henrik Ståhl tar på sig skulden.
[00:11:03] För att han blev mobbad i högstadiet.
[00:11:05] Så vill jag bara säga att det gör jag inte alls.
[00:11:09] Men man måste väl få kunna spekulera lite.
[00:11:13] Åtminstone.
[00:11:14] Och jag tror helt klart att det ena har gett det andra.
[00:11:18] Jag tror att det är en växelverkan.
[00:11:20] Jag tror att jag har haft extra lätt.
[00:11:23] Att känna mig utanför och utsatt.
[00:11:27] Jag tror att jag har varit känsligare än andra.
[00:11:31] Inte alla andra.
[00:11:32] Men andra.
[00:11:34] Och det gör det ju inte mer rätt.
[00:11:37] Eller förmildrande på något vis.
[00:11:39] Att utsätta mig för mobbning.
[00:11:41] Snarare tvärtom skulle jag väl säga.
[00:11:44] Men jag har verkligen väldigt tydliga minnen av.
[00:11:48] Utanförskap.
[00:11:49] Så långt tillbaka som min fyra och fem års ålder.
[00:11:54] Och.
[00:11:57] Eller om jag ska vara skeptisk mot mina egna minnen då.
[00:12:00] Sex år i alla fall.
[00:12:03] Jag har ju berättat det där flera gånger förut i sådana med Henrik.
[00:12:07] Men att jag.
[00:12:09] Jag har ju haft ett minne som jag har tillskrivit.
[00:12:11] Min tidiga tidiga barndom.
[00:12:13] En jul.
[00:12:14] Där jag var jätteförkyld.
[00:12:16] Och det gick som en skröna sen i familjen Ståhl.
[00:12:19] Att jag hade längtat så mycket efter julen.
[00:12:22] Att jag blev sjuk på julafton.
[00:12:25] Och det där tog jag som sant.
[00:12:28] Ända fram till ganska nyligen.
[00:12:30] När jag insåg att.
[00:12:31] Jag var väl bara sjuk liksom.
[00:12:33] Kan man längta sig förkyld?
[00:12:35] Det är oklart.
[00:12:36] Jag tror faktiskt inte det.
[00:12:38] Jag tror faktiskt inte att man kan bli.
[00:12:40] Förkyld av längtan.
[00:12:45] I alla fall så.
[00:12:50] Så jag minns då att jag och min bror David.
[00:12:54] Och.
[00:12:55] Det är det enda som mitt minne omfattar.
[00:12:58] Min lilla syster Erika minns jag till exempel inte då.
[00:13:01] Men hon måste ju.
[00:13:02] Hon fanns ju också då.
[00:13:03] Har det ju visat sig då.
[00:13:04] Men jag minns inte henne.
[00:13:06] Jag minns att hela släkten var där.
[00:13:08] Inklusive då min.
[00:13:10] Mormors mormor.
[00:13:11] Ester.
[00:13:12] Som det är helt osannolikt att jag faktiskt minns och har träffat.
[00:13:17] Alltså min mormors mormor.
[00:13:21] Jag har alltså hängt med henne.
[00:13:24] I nästan sju år av mitt liv.
[00:13:29] Och.
[00:13:31] I alla fall.
[00:13:32] Någon gång ska jag berätta jättemycket om henne.
[00:13:36] Kanske lite idag.
[00:13:37] Vi får se.
[00:13:40] Men.
[00:13:43] Hon.
[00:13:45] Ja.
[00:13:45] Hon var där.
[00:13:46] Och hennes dotter Greta.
[00:13:48] Var kanske där.
[00:13:49] Jag vet inte.
[00:13:49] Greta.
[00:13:50] Bodde i Västergötland.
[00:13:53] Gullspång.
[00:13:54] Så hon var inte hos oss så ofta då.
[00:13:58] Mormor.
[00:13:58] Hon hade ju inte vuxit upp med sin mamma.
[00:14:01] Utan hon hade vuxit upp med sin mormor.
[00:14:03] Ester.
[00:14:04] Som bodde i Falun.
[00:14:05] Och det är därför som.
[00:14:07] Min mormor bodde där.
[00:14:09] Och min mamma.
[00:14:10] Och så vidare.
[00:14:11] Och jag då.
[00:14:13] Och.
[00:14:14] Men mormor var ju naturligtvis där.
[00:14:16] Och morfar.
[00:14:17] Och.
[00:14:17] Andra släktingar.
[00:14:18] Och jag har på mig en röd.
[00:14:21] Plyss.
[00:14:22] Snickabyx.
[00:14:23] Dräkt.
[00:14:24] Typ.
[00:14:25] Med en gul.
[00:14:26] Ett gult emblem på.
[00:14:28] Och jag har.
[00:14:29] Alldeles kritvitt.
[00:14:31] Pars hår.
[00:14:33] Och jag är så söt.
[00:14:34] Så söt.
[00:14:35] Och jag.
[00:14:36] Det tyckte jag väl inte då.
[00:14:37] Förstås.
[00:14:38] Jag minns bara att jag är väldigt sjuk.
[00:14:40] Och att jag har feber.
[00:14:41] Och typ.
[00:14:42] Och att jag lägger mig och halvsomnar.
[00:14:43] Och de vuxna säger.
[00:14:45] Stackaren.
[00:14:45] Han längtade så mycket efter julafton.
[00:14:47] Att han blev sjuk.
[00:14:48] Och där och då implementeras.
[00:14:50] En sanning i mig.
[00:14:52] Att man kan bli sjuk av längtan.
[00:14:54] Alltså fysiskt sjuk.
[00:14:56] Bakteriellt.
[00:14:58] Virusinfekterad.
[00:15:03] Och sen får jag då.
[00:15:05] En.
[00:15:07] Grön.
[00:15:09] Militär.
[00:15:11] Eller det är inte militär.
[00:15:12] Den är mer någon slags sport.
[00:15:14] Jeep typ.
[00:15:16] Ganska stor.
[00:15:19] Något känt märke.
[00:15:20] Jag har sett sådana där.
[00:15:21] Det är värsta.
[00:15:22] Det är värde på dem där.
[00:15:24] Nu.
[00:15:25] Det är samlade saker.
[00:15:27] Jag fick någon sån.
[00:15:29] Jag fick en grön Jeep.
[00:15:30] Och i den satte en blå.
[00:15:32] En blåklädd gubbe.
[00:15:33] Med blånt hår.
[00:15:35] Och David.
[00:15:36] Han fick en röd likadan Jeep.
[00:15:38] Med en rödklädd tjej.
[00:15:40] Med mörkt hår.
[00:15:44] Det var ofta så.
[00:15:45] Annars att jag fick de röda grejerna.
[00:15:47] Och David fick de blåa.
[00:15:48] Och detta minns jag.
[00:15:49] Var tufft.
[00:15:50] För jag ville ha.
[00:15:51] Blått.
[00:15:55] Det var som att David var.
[00:15:58] Manligare än jag.
[00:16:01] Uppfattade min lilla.
[00:16:04] Outvecklade lilla hjärna.
[00:16:06] Färgen blå var manligare.
[00:16:08] Än färgen röd.
[00:16:09] När vi fick någon.
[00:16:10] En varsin leksakstraktor en gång.
[00:16:12] Så fick jag en röd.
[00:16:13] Och han fick en blå.
[00:16:14] Och jag var mycket avundsjuk på detta.
[00:16:18] Jag har också något minne.
[00:16:19] Av att jag har sagt så här.
[00:16:20] Varför får David alltid blåa grejer.
[00:16:22] Och jag får alltid röda grejer.
[00:16:23] Gud vad man kan spåra.
[00:16:27] Alla möjliga saker.
[00:16:29] Tillbaka i sitt liv.
[00:16:31] Jag skulle nog ändå säga.
[00:16:33] Om jag ska uttrycka mig väldigt.
[00:16:36] Subjektivt.
[00:16:38] Att jag uppfattar David som mer klassiskt manlig.
[00:16:41] Än vad jag är.
[00:16:42] Idag alltså.
[00:16:44] Jag tänker.
[00:16:45] Våra föräldrar.
[00:16:46] Genom färgerna på våra leksaker.
[00:16:48] Så formade de våra attribut.
[00:16:56] Jag tror inte på det jag säger nu.
[00:16:58] Alltså jag bara skojar.
[00:17:04] Men i alla fall.
[00:17:05] Det minnet har jag ju då.
[00:17:07] Och det har jag alltid tänkt.
[00:17:08] Att det ägde rum när jag var.
[00:17:12] Fyra år.
[00:17:13] Typ.
[00:17:14] Och det är därför jag tänker att Erika.
[00:17:16] Om hon ens fanns då.
[00:17:18] Alltså min lilla syster.
[00:17:20] Så var hon helt nyfödd.
[00:17:23] Men.
[00:17:24] Så har jag hittat.
[00:17:26] Min mormor.
[00:17:27] Hon filmade ju allting med en superåtta kamera.
[00:17:29] Alltså alla våra högtider.
[00:17:31] Högtider.
[00:17:33] Och.
[00:17:35] Då filmade hon.
[00:17:37] Bland annat detta minne.
[00:17:39] Det finns alltså på film.
[00:17:41] När jag får de här presenterna.
[00:17:43] När jag är klädd sådär.
[00:17:44] Så mitt minne stämmer.
[00:17:46] Det tyckte jag var coolt.
[00:17:48] Alltså det jag minns.
[00:17:50] Stämmer överens med hur det faktiskt var.
[00:17:54] Det kan ju hända att jag har sett den här.
[00:17:57] Filmen.
[00:17:58] Under perioder av mitt liv.
[00:18:00] Min mormor brukade ladda projektorn hemma ibland.
[00:18:03] När vi var hos henne.
[00:18:04] Och så fick vi titta på.
[00:18:06] De här tre minuters filmerna.
[00:18:08] För de var ju bara tre minuter långa.
[00:18:12] Och sen.
[00:18:12] Vid något tillfälle under sitt liv.
[00:18:14] Så klippte.
[00:18:15] Lät min mormor klippa ihop.
[00:18:17] Alla filmer som.
[00:18:18] Berörde mig.
[00:18:19] Och alla andra utav mina syskon.
[00:18:21] Och mina kusiner.
[00:18:23] Det är totalt tolv personer tror jag.
[00:18:27] Som hon gick till något proff.
[00:18:29] Som klippte ihop alla de här små korta snuttarna.
[00:18:33] Och.
[00:18:34] De här.
[00:18:35] När hon.
[00:18:37] Dog.
[00:18:38] Så fick jag de här superrotta filmerna.
[00:18:42] Jag fick låna dem.
[00:18:43] Jag vet inte vem som har dem idag.
[00:18:45] Och då.
[00:18:47] Digitaliserade jag.
[00:18:48] Alla de som var mina syskon då.
[00:18:52] Och.
[00:18:53] Därför kunde jag ju då hitta.
[00:18:56] Årtalet.
[00:18:58] Och.
[00:18:59] Och det här minnet då.
[00:19:00] Som jag.
[00:19:00] Så tydligt.
[00:19:02] Tillskriver som.
[00:19:03] Ett av mina tidigaste minnen i livet.
[00:19:05] De.
[00:19:06] Äger alltså rum.
[00:19:08] Julen 1981.
[00:19:09] Det är alltså.
[00:19:10] Jag är alltså sex år.
[00:19:13] Så det är inte alls ett.
[00:19:15] Ett spärbarns minne.
[00:19:16] Eller.
[00:19:18] Småbarns minne.
[00:19:19] Utan jag är ju snart skolan.
[00:19:21] Jag gick lekis.
[00:19:22] Precis det här minnet som jag har.
[00:19:24] Från.
[00:19:25] Lekis.
[00:19:26] Där de håller upp fingrarna.
[00:19:28] Det är därifrån jag har mina första.
[00:19:30] Tydliga minnen.
[00:19:33] Det som är innan.
[00:19:35] Det är väldigt.
[00:19:37] Fragmentariskt.
[00:19:40] Och visst är det sorgligt på ett sätt.
[00:19:42] Jag tänker att det är en.
[00:19:44] Vilken.
[00:19:47] Vilken förlust i tid.
[00:19:50] Att jag inte kan rekapitulera saker som hände mig när jag var tre.
[00:19:54] Fyra.
[00:19:56] Alltså jag har ju ett minne som är.
[00:19:58] Så otroligt starkt i mig.
[00:20:00] Där vi.
[00:20:01] Och det här har jag ju berättat tusen gånger.
[00:20:03] Så förlåt om det blir upprepande här då.
[00:20:04] Men det är ju det här när jag.
[00:20:06] När mamma gråter på en restaurang.
[00:20:09] Och jag säger att jag ska trösta dig snart.
[00:20:11] För jag.
[00:20:13] Men jag ska bara äta upp mina köttbullar först.
[00:20:15] Jag tycker det är så gripande.
[00:20:17] Och det är också en nyckel till vem jag är.
[00:20:19] På många sätt.
[00:20:21] Ja.
[00:20:22] Hela min existens.
[00:20:23] Är ändå en slags.
[00:20:24] Kamp mellan min egen lust.
[00:20:25] Och bekvämlighet.
[00:20:26] Och skuldkänslan av att inte göra allt för andra.
[00:20:30] Och det är.
[00:20:31] Det är.
[00:20:31] Tror jag är mitt livs stora stötesten.
[00:20:34] Och har varit.
[00:20:36] Och är fortfarande.
[00:20:41] Limbot.
[00:20:42] Mellan att vilja njuta av köttbullarna.
[00:20:44] Och att vilja hjälpa sin mamma.
[00:20:47] Det är som två lika starka krafter.
[00:20:52] Men det är förmodligen också från.
[00:20:54] Eller rättare sagt.
[00:20:55] Det vet jag.
[00:20:55] För det har jag pratat med min mamma om sen.
[00:20:57] Och då säger hon att det är alltså.
[00:20:59] När min lillasyster var en ny bebis.
[00:21:01] Och.
[00:21:02] Det var bland annat därför hon grät.
[00:21:04] För att Erika.
[00:21:05] Har ju ett hjärtfel.
[00:21:07] Och.
[00:21:11] Hon var nyfödd.
[00:21:12] Och var väldigt illa däran.
[00:21:15] Bland annat därför som hon grät.
[00:21:17] Och.
[00:21:21] Nej men då var jag.
[00:21:22] Nej men förlåt.
[00:21:23] Då var jag ju faktiskt fyra.
[00:21:25] Ja just det.
[00:21:26] Bra.
[00:21:26] Då är det ett tidigare minne.
[00:21:28] Okej.
[00:21:29] Så där.
[00:21:29] Jag var fyra år.
[00:21:30] Fyra eller fem år kanske.
[00:21:33] När det minnet ägde rum.
[00:21:34] Men det är där någonstans då.
[00:21:36] Som gränsen går.
[00:21:43] Ibland tänker jag att jag har tur.
[00:21:45] Som ändå har.
[00:21:47] Den här starka kraften av.
[00:21:52] Lusten till min egen välfärd.
[00:21:54] På något sätt.
[00:21:56] Därför att jag tror att.
[00:21:57] Som.
[00:21:57] När jag växte upp.
[00:21:58] Så tror jag att.
[00:21:59] Om jag inte hade haft.
[00:22:01] Den kraften.
[00:22:03] Så hade jag kanske.
[00:22:07] Mått dåligt sen.
[00:22:11] Jag tror att.
[00:22:12] När jag var liten.
[00:22:13] Så krävdes det mycket av mig.
[00:22:15] Från det.
[00:22:16] Att min lilla syster föddes.
[00:22:18] Det är inte hennes fel.
[00:22:19] Det är inte någons fel.
[00:22:21] Egentligen.
[00:22:21] Men jag tror att.
[00:22:22] Det.
[00:22:23] Där var under några år.
[00:22:24] En tid där jag.
[00:22:25] Fod lite illa.
[00:22:27] Därför att jag.
[00:22:29] Såg mina.
[00:22:31] Föräldrar.
[00:22:32] Liksom ryckas med.
[00:22:33] Av en storm.
[00:22:34] Som jag inte kunde häva.
[00:22:39] Och att.
[00:22:41] Känslan av att vilja skydda.
[00:22:43] Bära och ta hand om.
[00:22:44] Har alltid varit väldigt stark.
[00:22:46] Hos mig.
[00:22:47] Men den har aldrig övertrumpats av.
[00:22:50] Min egen känsla.
[00:22:51] Av att jag måste se till.
[00:22:53] Att jag har.
[00:22:53] Att jag har det bra.
[00:22:55] Och.
[00:22:56] Jag tänker ibland att det är tur.
[00:22:58] Men det som gör att det gör ont.
[00:23:00] Är ju att jag känner mig ofta som ett egocentriskt as.
[00:23:04] Nästan alltid hela tiden.
[00:23:06] För jag glömmer ju aldrig mig själv.
[00:23:09] Det här kanske många skulle säga är.
[00:23:12] Ett tecken på.
[00:23:13] Man har.
[00:23:14] Det är ett sundhetstecken.
[00:23:18] Det är svårt för mig att se.
[00:23:20] Hur jag skulle kunna bli uppätad.
[00:23:22] Av en annan människa.
[00:23:24] Men jag tror att det var nära.
[00:23:26] Under de här åren.
[00:23:29] När.
[00:23:30] Allting slog sönder.
[00:23:31] För min familj.
[00:23:34] Jag tänker ibland att under de åren.
[00:23:39] Kunde det ha gått åt vilket håll.
[00:23:41] Lite som helst för mig.
[00:23:43] För att jag.
[00:23:49] Ja det är inte.
[00:23:51] Det är inte lätt.
[00:23:52] När man är fyra år.
[00:23:54] Och ens föräldrar.
[00:23:57] Ens föräldrars liv.
[00:23:59] Plötsligt slås i spillror.
[00:24:00] På det sättet.
[00:24:02] Och där det också finns.
[00:24:03] Starka inslag.
[00:24:05] Av ideologisk övertygelse.
[00:24:08] Som det då fanns hos mina föräldrar.
[00:24:13] Det är.
[00:24:14] Tänker jag ibland.
[00:24:16] Min smala lycka.
[00:24:18] Att jag har.
[00:24:19] Den där känslan av att.
[00:24:21] Jag älskar mig själv.
[00:24:26] Kanske att det är lätt.
[00:24:27] Annars om man inte har den.
[00:24:29] Starka.
[00:24:30] Självskrivna kraften.
[00:24:32] Självkärleken.
[00:24:33] Att man.
[00:24:35] Låter sig köras över.
[00:24:36] Av omständigheter.
[00:24:37] Starka personligheter.
[00:24:39] Och.
[00:24:41] Och då tror jag att jag hade haft det mycket svårare i livet.
[00:24:51] Men med det sagt så.
[00:24:54] Tycker jag ju det här med.
[00:24:55] Jag ska bara äta upp mina köttbollar först.
[00:24:57] Är som en slags.
[00:24:59] Jag vill typ att det ska stå på min.
[00:25:01] Min gravsten den dagen.
[00:25:03] Det händer.
[00:25:04] Att.
[00:25:05] Här vilar Henrik Stål.
[00:25:07] Han ska bara äta upp sina köttbollar först.
[00:25:09] Alltså det vore lite fint tycker jag.
[00:25:11] Den där.
[00:25:15] Jag menar så för jag sa ju det där.
[00:25:17] För att.
[00:25:17] Jag kände ju att.
[00:25:17] Jag ska trösta dig snart mamma.
[00:25:20] Sa jag.
[00:25:21] Jag ska bara äta upp mina köttbollar först.
[00:25:23] Det är ju så rart när man tittar på det utifrån.
[00:25:25] Och så tänker man.
[00:25:26] Gud vilken gullig liten unge.
[00:25:27] Men det är ju en förtvivlad pojke.
[00:25:30] Som säger det där.
[00:25:31] Därför att.
[00:25:32] Jag vill ju.
[00:25:34] Jag vill ju inte trösta henne.
[00:25:37] Hennes tårar skrämmer mig ju.
[00:25:39] Jag förstår inte varför hon gråter.
[00:25:42] Jag känner de andra vuxnas skam och obekvämlighet runt omkring.
[00:25:47] För hon gråter öppet och ymnigt bland andra.
[00:25:51] Och.
[00:25:52] Det är så mycket som jag inte förstår där.
[00:25:54] Och jag vill ju.
[00:25:56] Jag vill ju fly från det där.
[00:25:59] Men det är min mamma också.
[00:26:02] Och som alla barn då.
[00:26:04] Så tror man ju också att det har med en själv att göra.
[00:26:06] Att det är mitt fel.
[00:26:07] Att hon gråter.
[00:26:08] Eller framförallt.
[00:26:09] Det är mitt fel att hon fortfarande gråter.
[00:26:12] För jag är ju hennes lilla ögonsten.
[00:26:15] Jag borde ju kunna tvätta bort varje sorgs ett ögonblick.
[00:26:20] Nu kan jag inte det.
[00:26:21] Därför att hennes dotter ligger döende i en barnvagn någonstans.
[00:26:24] I anslutning till bordet.
[00:26:27] Inte döende.
[00:26:28] Akut döende.
[00:26:29] Men.
[00:26:30] Svårt sjukt då liksom.
[00:26:33] Och.
[00:26:36] Det förstår ju inte jag.
[00:26:37] Jag är ju fyra år.
[00:26:38] Jag fattar ju ingenting.
[00:26:41] Jag tänker så ofta på det där.
[00:26:44] Nu mer.
[00:26:47] Efter.
[00:26:48] 45 år.
[00:26:52] Jag tänker.
[00:26:54] Så mycket på.
[00:26:56] Hur det faktiskt påverkade mig.
[00:26:58] Jag tror.
[00:26:59] på riktigt att stora stora delar av min personlighet formades där och då.
[00:27:06] dels den här känslan av skuld.
[00:27:08] Jag är den friska.
[00:27:11] Jag är ju inte sjuk.
[00:27:14] Och.
[00:27:14] Behöver vård.
[00:27:16] Och.
[00:27:17] Är en stor tung.
[00:27:20] Tyngd om halsen på mina föräldrar.
[00:27:26] det är skuld.
[00:27:27] Det är skuld.
[00:27:28] Det är en skuldkänsla.
[00:27:29] Och också.
[00:27:32] Jag är ju inte.
[00:27:35] Jag är också egoistisk.
[00:27:37] För jag bryr mig mer om mina köttbullar.
[00:27:41] och att jag kan inte riktigt dela min tid mellan att njuta av köttbullarna och att hjälpa min mamma.
[00:27:49] Och ändå har det alltid varit så.
[00:27:51] Jag har flytt till.
[00:27:53] det som är bekvämt för mig.
[00:27:57] Och känt skuld över.
[00:28:00] Det är egentligen först nu som jag känner att jag börjar få lite.
[00:28:04] Ordning på det där.
[00:28:05] När min morfar dog till exempel.
[00:28:09] Olle min plastmorfar.
[00:28:11] Så.
[00:28:12] Har ju inte jag träffat honom.
[00:28:14] Han har ju.
[00:28:14] Han hade varit dement i.
[00:28:16] 10, 11, 15 år.
[00:28:18] Jag kommer inte ihåg ens.
[00:28:19] Jag har inte träffat honom.
[00:28:21] På säkert 10 år.
[00:28:23] Och han var väl inte så förtjust till mig.
[00:28:26] Eller ens.
[00:28:26] Tror jag min mamma.
[00:28:28] Den sista.
[00:28:29] Alltså sista åren.
[00:28:30] Kanske han var det.
[00:28:30] Det vet jag inte.
[00:28:31] Men.
[00:28:31] Men.
[00:28:32] När han var frisk också.
[00:28:33] Efter att mormor dog.
[00:28:34] Så försvann han liksom.
[00:28:35] Bort från oss.
[00:28:36] Han var inte.
[00:28:37] Intresserad riktigt av oss.
[00:28:39] Och jag antar att jag vill vara lite arg på honom också.
[00:28:42] För.
[00:28:42] Det gjorde ju min mamma ledsen och så.
[00:28:48] Så när han skulle begravas.
[00:28:50] Så var.
[00:28:51] Så blev jag inbjuden.
[00:28:52] Och.
[00:28:52] Då tänkte jag spontant.
[00:28:54] Att absolut inte.
[00:28:55] Varför ska jag sitta där och hedra honom.
[00:28:57] Han.
[00:28:57] Ägnade ju ganska mycket tid åt.
[00:28:59] Att få sådana som jag.
[00:29:01] Sådana som mig.
[00:29:02] Att känna mig besvärliga.
[00:29:03] Och svaga.
[00:29:04] Och veka.
[00:29:04] Och han var ju en karakar liksom.
[00:29:07] Var mig anbelangare i alla fall.
[00:29:09] Finns andra av mina kusiner.
[00:29:11] Som hade fina upplevelser av honom.
[00:29:13] Men jag kände att jag aldrig förstod honom.
[00:29:16] Han förstod aldrig mig.
[00:29:17] Varför ska jag sitta där och låtsas.
[00:29:19] Tänkte jag.
[00:29:22] Men så tänkte jag.
[00:29:23] Att det handlar kanske inte riktigt om mig.
[00:29:24] I det här.
[00:29:25] Det här kanske inte handlar om.
[00:29:27] Huruvida jag vill göra någonting bekvämt.
[00:29:30] Istället för att.
[00:29:31] Var i falen och gå på begravning.
[00:29:35] Det kanske handlar om.
[00:29:36] Ett större scenario där.
[00:29:39] Flera människors olika upplevelser.
[00:29:41] Ska sammanstråla till någonting.
[00:29:43] Så jag åkte ändå på den här begravningen.
[00:29:45] Och jag kände mig.
[00:29:47] Jag började tänka på saker.
[00:29:51] Med honom som jag mindes.
[00:29:53] Som ändå.
[00:29:54] Måste vara någon typ av tecken på kärlek.
[00:29:59] Hur han.
[00:30:01] Alltid körde mig dit jag skulle.
[00:30:03] När jag sovde över hos mormor och morfar.
[00:30:06] Hur han.
[00:30:10] På några av de här superåtta filmerna.
[00:30:12] Från när jag är liten liten.
[00:30:14] Så pussar han och kramar mig.
[00:30:15] Och myser med mig i sängen.
[00:30:17] Jag ligger mellan honom och mormor.
[00:30:19] Någon Lucia morgon.
[00:30:20] Och han pussar mig.
[00:30:22] Över hela ansiktet.
[00:30:24] Och ser sig där.
[00:30:26] Glad och.
[00:30:27] Som att han verkligen älskar mig.
[00:30:29] Liksom.
[00:30:29] Sitt lilla barnbarn.
[00:30:31] Fast han ju inte är min riktiga morfar.
[00:30:33] Så att han ändå på något vis.
[00:30:38] Ja.
[00:30:39] Han har aldrig känt som.
[00:30:41] Han har aldrig känt som min låtsas morfar.
[00:30:43] Det var ju först på senare år.
[00:30:44] Som jag.
[00:30:45] De fick berättat för mig.
[00:30:46] Att min riktiga morfar heter Henry.
[00:30:49] Men.
[00:30:53] Han.
[00:30:54] Och sen.
[00:30:55] Minns jag då.
[00:30:56] När jag var i guldspång.
[00:30:57] Hos min mormors mamma då.
[00:30:59] Att jag hade en liten kamera.
[00:31:01] Som jag råkade tappa i marken.
[00:31:02] Och slog sönder den.
[00:31:03] Och jag grät och grät i flera nätter.
[00:31:05] Och han satt hos mig.
[00:31:06] Och strök mig över håret och ryggen.
[00:31:09] Och typ.
[00:31:10] Tröstade mig.
[00:31:11] Sådana där minnen bara dyka upp.
[00:31:14] Att när jag var liten.
[00:31:16] Så var det annat liv i skällan.
[00:31:18] Då nyanseras allting.
[00:31:22] För jag tycker att det är en onyanserad bild av livet och världen.
[00:31:25] Det där att jag måste antingen ge upp allt som är jag.
[00:31:29] För att hjälpa någon annan.
[00:31:31] Hela tiden.
[00:31:32] Eller.
[00:31:33] Så måste jag stänga ut världen.
[00:31:35] Och bara ägna mig åt mig själv.
[00:31:37] Och mina egna impulser och lustar.
[00:31:41] Att livet är ju ett mellanting hela tiden.
[00:31:45] Och att jag inte behöver låta min personlighet manifesteras i varje enskilt ögonblick.
[00:31:51] Men det är som att jag har aldrig riktigt förstått det själv.
[00:31:54] Därför att jag.
[00:31:55] När jag växte upp så är det som att det fanns två verkligheter.
[00:31:59] En där man var ett as.
[00:32:02] Som gick in på sitt rum och lekte.
[00:32:05] Fast man egentligen skulle passa sin lilla syster.
[00:32:08] Och ett där man var en.
[00:32:11] Ett helgon.
[00:32:12] Som satt likt en ängel.
[00:32:15] Och tittade ner på sin lilla syster.
[00:32:17] När hon låg.
[00:32:18] Och jollrade i spjälsängen.
[00:32:21] I 16 timmar i sträck.
[00:32:24] Jag överdriver.
[00:32:25] Men.
[00:32:26] Alltså det är ytterligheterna som.
[00:32:29] Jag tycker finns så tydligt manifesterade i min familj.
[00:32:33] Man är antingen det ena eller det andra.
[00:32:36] Och sanningen är ju långt därifrån ju.
[00:32:40] Allting är ju allting.
[00:32:42] Och när ett barn vill äta sina köttbullar.
[00:32:45] Bör du låta barnet äta sina köttbullar.
[00:32:47] Nu pratar jag billigt talat.
[00:32:49] För jag tror inte att det krävdes av mig.
[00:32:52] Explicit liksom.
[00:32:53] Att jag skulle trösta.
[00:32:55] Trösta eller någonting.
[00:32:59] Men den där skuldkänslan finns kvar.
[00:33:04] Som nu till exempel.
[00:33:07] Nu är.
[00:33:08] Jag är själv hemma.
[00:33:11] Med Harriet.
[00:33:12] Och hon är där inne i huset.
[00:33:14] Och jag.
[00:33:16] Känner dålig samvete.
[00:33:17] För att jag sitter här och jobbar.
[00:33:19] Och hon ligger inne och tittar på tv.
[00:33:23] Jag trivs nämligen här inne.
[00:33:25] Jag tycker att det är skönt att vara själv.
[00:33:28] Men jag känner skuldkänslor.
[00:33:30] Över att jag inte sitter och stirrar på henne.
[00:33:31] Likt en ängel.
[00:33:34] Utan egna behov.
[00:33:36] Som bara vakar över henne och ler.
[00:33:38] Lugnt och stillsamt.
[00:33:41] Och tillfredsställer alla hennes.
[00:33:44] Nyckor.
[00:33:45] Ge mig vatten.
[00:33:46] Ge mig godis.
[00:33:49] Underhåll mig med en sång.
[00:33:52] Hämta näsflöjten.
[00:33:54] Till exempel.
[00:33:56] Jag har faktiskt en näsflöjt.
[00:33:59] Somna.
[00:33:59] Alltså det var inte hittepå.
[00:34:01] Harry tycker inte särskilt mycket om.
[00:34:03] När jag spelar på min näsflöjt.
[00:34:05] Men den är.
[00:34:05] Den är en.
[00:34:08] En återkommande succé.
[00:34:09] På festerna.
[00:34:10] Det är som en liten.
[00:34:13] Vad kan man kalla det för?
[00:34:15] Det är som en liten dosa.
[00:34:16] Som man sätter på sin näsa.
[00:34:18] Och så blåser man luft genom näsan.
[00:34:20] Och då formas.
[00:34:22] Och så formar man tonerna med munnen.
[00:34:26] Om du någon gång vill höra mig spela näsflöjt.
[00:34:29] Så kan du gå ut en sen aprilnatt.
[00:34:33] Och ställa dig med ansiktet åt öster.
[00:34:36] Och så lyssnar du riktigt noga.
[00:34:39] Och om du har tur då.
[00:34:40] Så kan du höra.
[00:34:42] Sferisk musik.
[00:34:44] Från min näsflöjt.
[00:34:46] I avstånd.
[00:34:47] På avstånd.
[00:34:49] I afton.
[00:34:49] Aftonens kranka.
[00:34:52] Klånkighet.
[00:35:00] Ibland känns.
[00:35:01] Den där tidiga tiden i livet.
[00:35:04] 70- och 80-talet.
[00:35:06] Känns som ett annat land.
[00:35:09] Som ett annat universum.
[00:35:12] Men jag var där.
[00:35:16] Det är en sån konstig känsla.
[00:35:18] Och jag kan tänka mig att du somnar som är äldre än jag.
[00:35:22] Som minns.
[00:35:23] 60-50.
[00:35:25] Kanske till och med 40-talet.
[00:35:27] Du måste uppleva detta ännu mer.
[00:35:31] Det är också någonting med barnets skärpta sinnen.
[00:35:34] Som gör att.
[00:35:35] Vissa sätt.
[00:35:36] Vissa väder.
[00:35:38] Vissa.
[00:35:40] Samspel mellan en väderlek och en trottoar.
[00:35:44] Kan skapa sådana outplånliga intryck i den här lilla hjärnan.
[00:35:48] Som fortfarande finns kvar.
[00:35:50] Mina första synapser.
[00:35:57] Alltså.
[00:35:58] Jag har ju något minne av att jag är hos min mammas kompis Ulla och klipper mig.
[00:36:05] Och vi åker genom en enorm stad.
[00:36:08] Med bil.
[00:36:10] Och jag tittar ut genom fönstren och ser.
[00:36:13] Och jag har satt ihop de här husen sen.
[00:36:15] Med fasader ifrån typ London och sånt.
[00:36:17] Det var ju 17-18 år senare som jag åkte till London.
[00:36:21] Och att jag.
[00:36:23] Jag minns det som en fullständigt.
[00:36:30] Uppslukande känsla av att befinna mig i en stad.
[00:36:34] Och den här staden.
[00:36:35] Det måste ju ha varit Falun.
[00:36:37] Det är ju en jätteliten stad.
[00:36:40] Men.
[00:36:41] Jag bodde ju på landet.
[00:36:43] Så för mig var det ju.
[00:36:44] Och så minns jag hur jag kommer in till Ulla då.
[00:36:48] Och att det är.
[00:36:48] Det måste ju vara 70-tal.
[00:36:50] Tänker jag.
[00:36:51] Men det kanske är precis som de här minnena jag pratade om innan.
[00:36:54] Att det är faktiskt 1980-1981 någon gång.
[00:36:57] Men jag minns att det är så här storblommigt och sånt.
[00:37:00] Det kan ju vara en konstruktion.
[00:37:02] Verkligen.
[00:37:04] Storblommigt och bruna bakgrunder.
[00:37:06] Orange då.
[00:37:08] Alltså verkligen 70-tals.
[00:37:13] Och att jag sitter där.
[00:37:14] Och jag är glad och nöjd för att.
[00:37:18] Jag får väl beröm antar jag.
[00:37:20] För mitt hår.
[00:37:23] Som liten fick jag mycket beröm för mitt hår.
[00:37:29] Väldigt uppskattat av olika kvinnor.
[00:37:32] Väldigt sällan som det kom fram en man.
[00:37:34] Och brönde mig för mitt hår.
[00:37:37] Men tanter då.
[00:37:38] Inom citat.
[00:37:39] Brukade ju pilla och ta och rufsa i mitt hår.
[00:37:43] Och säga.
[00:37:44] Åh vilka vackra lockar.
[00:37:48] Det var ju tjockare på den tiden.
[00:37:50] Jag kan ju tycka att det fortfarande är det ju blånt och sådär.
[00:37:53] Och lockigt.
[00:37:54] Men det är ju inte.
[00:37:55] Det är så tunt nu.
[00:37:57] Om man jämför med.
[00:37:59] Jag minns att jag hade en sån här riktig.
[00:38:01] Prins Valiant.
[00:38:02] Parsh liksom.
[00:38:03] Fast lockigt.
[00:38:06] Och att det var vitt som.
[00:38:08] Nästan som snö typ.
[00:38:12] Och ändå sådär skirt och tunt som det är nu.
[00:38:15] Fast tjockt.
[00:38:16] Jag skulle gärna vilja ha tillbaka lite hår känner jag.
[00:38:20] Jag är lite.
[00:38:21] Lite sorgtyngd över att.
[00:38:23] Jag antagligen kommer att få dras med en karl fläck på huvudet någonstans.
[00:38:29] Runt 60 års åldern.
[00:38:31] Som min farfar.
[00:38:36] Alltså jag vet inte vad jag har berättat och vad jag inte har berättat.
[00:38:39] Men när farfar dog så hittade han.
[00:38:42] Tanten som hon.
[00:38:43] Som han hyrde lägenhet av.
[00:38:46] Hittade en farbror i.
[00:38:48] Bror Eriks lägenhet.
[00:38:50] Som var flintskallig.
[00:38:51] Och hon kände inte igen min farfar.
[00:38:53] För han hade peruk på sig.
[00:38:59] Han.
[00:39:00] Han.
[00:39:01] Hade väldiga komplex tror jag.
[00:39:03] För sitt.
[00:39:05] Håravfall.
[00:39:07] Det finns en bild där han har ritat i bläck.
[00:39:09] På sitt huvud.
[00:39:12] För att dölja vikarna.
[00:39:14] Liksom.
[00:39:18] Han.
[00:39:19] Jag har hans dagböcker.
[00:39:22] Min pappa har gjort en helt fantastisk insats.
[00:39:25] Och skrivit ner.
[00:39:28] Skrivit alltså.
[00:39:30] Transkriberat.
[00:39:31] Farfars gamla dagböcker.
[00:39:32] Ända från 1920-talet.
[00:39:34] Och fram till 80-talet.
[00:39:36] Han skrev.
[00:39:36] Med regelbundna intervaller under alla de här åren.
[00:39:39] Och det är ju inte så rikt.
[00:39:42] Det är väldigt.
[00:39:45] Andefattigt och korthugget.
[00:39:46] Och.
[00:39:47] Väldigt fokus på detaljer.
[00:39:49] Men det framgår ju vad han gillar.
[00:39:52] Liksom.
[00:39:53] Han gillar att vara en glidare.
[00:39:54] Han gillar motorcyklar och bilar.
[00:39:56] Han gillar att sälja.
[00:39:58] Och göra kapklipp.
[00:40:00] Liksom.
[00:40:01] Och han gillar tjejer.
[00:40:02] Han gillar tjejer jättemycket.
[00:40:04] Han är otroligt amorös.
[00:40:09] Och han kucklar med en annan.
[00:40:12] När han har.
[00:40:13] Han är gift.
[00:40:14] Medan han är gift med farmor.
[00:40:17] Och.
[00:40:18] Sen tar det ju slut med farmor.
[00:40:19] Och så blir han ihop med den här andra.
[00:40:22] Och.
[00:40:24] Det är fint att höra det från hästens egen mun.
[00:40:28] Som man säger.
[00:40:29] För att.
[00:40:29] Jag är ju uppvuxen med en väldig massa onda.
[00:40:31] Ord om min farfar.
[00:40:34] Att han var ett as.
[00:40:36] Och.
[00:40:37] Jag kan väl tycka att det är tråkigt.
[00:40:39] Av en människa.
[00:40:40] Att inte vilja lära känna sina barnmarn.
[00:40:42] Till exempel.
[00:40:42] Jag träffar ju aldrig honom och så.
[00:40:44] Och det här har jag ju tjatat om.
[00:40:45] Jag vet inte hur många år.
[00:40:47] I sån av med Henrik.
[00:40:49] Men jag tycker inte om att gå omkring.
[00:40:51] Och säga saker om människor som.
[00:40:53] Jag faktiskt aldrig har träffat.
[00:40:55] Så jag.
[00:40:55] Jag har hans dagböcker.
[00:40:58] Och tyvärr så är det ju.
[00:40:59] Det är svårt.
[00:41:00] Att lära känna honom.
[00:41:02] På något djupare plan.
[00:41:04] För han skriver så.
[00:41:08] Vad ska man säga.
[00:41:11] Enkelt och.
[00:41:14] Mycket fokuserat på.
[00:41:15] Vad han har gjort under dagen.
[00:41:17] Vad det är för väder och sånt.
[00:41:20] Men små små saker.
[00:41:21] Sipprar igenom.
[00:41:23] Han är ganska arg.
[00:41:25] Det finns en ilska i honom.
[00:41:27] När han blir blåst.
[00:41:29] Eller sidostäppad.
[00:41:30] Han är svartsjuk.
[00:41:32] Han.
[00:41:34] Han.
[00:41:35] Upplever sig.
[00:41:37] Trampad på.
[00:41:38] Och sidosatt ganska lätt.
[00:41:39] Det finns en ilska i honom.
[00:41:44] Också en lust och en längtan.
[00:41:46] Efter det fina livet.
[00:41:50] Jag vet att han försökte.
[00:41:51] Jag hittade ett brev.
[00:41:54] Där han vid något tillfälle.
[00:41:55] Har försökt byta en efternamn.
[00:41:57] Från stål.
[00:41:59] Till Ulf Sköld.
[00:42:00] Tror jag.
[00:42:01] För det är någon förfader då.
[00:42:03] Som.
[00:42:03] Var adlig då.
[00:42:05] Men att det.
[00:42:06] Fy fan.
[00:42:07] Jag har hittat ett avslagsbrev.
[00:42:09] Från.
[00:42:10] Vad är det man ansöker om sånt.
[00:42:13] Skatteverket.
[00:42:14] Där de har sagt.
[00:42:14] Nej du får inte byta.
[00:42:16] Jag tror att det är Ulf Sköld.
[00:42:18] Men jag är inte säker.
[00:42:22] Jag var ju.
[00:42:24] Fasen var jag då.
[00:42:24] 15 år eller något.
[00:42:26] När jag läste det här brevet.
[00:42:27] Nu kommer jag inte ihåg ens hur jag kom in på det här.
[00:42:38] Farmor däremot är svårare att förstå.
[00:42:40] Henne har jag ju ändå träffat liksom mycket.
[00:42:44] Hon dog ju ungefär samtidigt som gammel gammel mormor Ester.
[00:42:49] 1981 typ.
[00:42:51] Och.
[00:42:56] Jag minns ingenting egentligen av henne mer än att hon hade skrovliga kinder.
[00:43:02] Och väldigt mörka drag som min pappa har.
[00:43:06] Svart hår.
[00:43:07] Mörka ögonbryn.
[00:43:09] Kommer inte ihåg om hon hade mörka ögon.
[00:43:14] Och.
[00:43:16] Och att hon.
[00:43:17] När vi åkte bil så satt hon i mitten mellan David och mig.
[00:43:21] Och varje kurva så skrek hon.
[00:43:23] Ho ho ho ho.
[00:43:23] Och så lutade hon sig på honom mot någon av oss.
[00:43:26] Så det tyckte vi var väldigt roligt.
[00:43:28] Skrattade.
[00:43:29] Uppsluppet och pepo och skreko.
[00:43:31] Så som nyutsläppta killingar.
[00:43:34] Inför slakt.
[00:43:37] Förlåt.
[00:43:37] Nej.
[00:43:39] Nej.
[00:43:42] Men.
[00:43:43] Jag älskade ju henne.
[00:43:45] Däremot så minns jag inte att jag var ledsen när hon dog.
[00:43:48] Det var för abstrakt för mig att förstå.
[00:43:53] Jag minns begravningen.
[00:43:56] Jag minns att det fanns diskussioner.
[00:43:58] Men det här kan vara en konstruktion.
[00:44:00] Om det var att jag var för liten för begravningen.
[00:44:04] Men det kan vara verkligen en konstruktion.
[00:44:06] Jag minns inte.
[00:44:07] Men jag minns att jag ändå var där.
[00:44:09] Och att jag tyckte det var exotiskt att vara där.
[00:44:11] Och sjunga salmer och sånt.
[00:44:13] Jag minns kyrkbänken.
[00:44:19] Och undrar om det var i samma kyrka som.
[00:44:22] Min morfar sen.
[00:44:24] 49 år senare.
[00:44:26] Begrovs.
[00:44:28] Nej men 40 år senare.
[00:44:33] Hoosjö kyrka.
[00:44:35] Gud vad spännande.
[00:44:36] Det har jag inte ens tänkt på.
[00:44:39] Första gången jag grät på en begravning.
[00:44:41] Det var nog.
[00:44:43] När min mormor begravdes.
[00:44:46] 2003.
[00:44:48] Då grät jag när vi sjöng salmer.
[00:44:51] För det kändes så otroligt konstigt.
[00:44:54] Att hon inte fanns mer.
[00:45:00] Ja jag säger det igen.
[00:45:02] Jag tjatar ju om det är sådana med Henrik.
[00:45:03] Typ hela.
[00:45:05] Tiden.
[00:45:06] Men vad jag.
[00:45:07] Märta.
[00:45:08] Nylén.
[00:45:09] Om du hör mig nu.
[00:45:11] Mormor.
[00:45:13] Vad jag älskar dig.
[00:45:16] Det är.
[00:45:19] Jag är ledsen att jag inte visade det så bra.
[00:45:21] När jag var yngre.
[00:45:24] Jag raljerade över dig.
[00:45:26] Att du inte hängde med.
[00:45:28] Jag tyckte du var så ytlig.
[00:45:31] Du tyckte det var så mysigt.
[00:45:32] Att bara röka.
[00:45:34] Och dricka cherry.
[00:45:35] Och lösa korsord.
[00:45:37] Sola.
[00:45:39] Jag tyckte att du hade för låga anspråk.
[00:45:42] Det var som att jag tänkte att du var lite dum.
[00:45:45] Förlåt för det.
[00:45:46] För vad visste jag?
[00:45:48] Nu kan jag ibland känna att.
[00:45:50] Jag vet ju vad du gick igenom som barn.
[00:45:52] Och att.
[00:45:54] Att du överhuvudtaget lever.
[00:45:56] Och finns kvar.
[00:45:58] Fanns kvar.
[00:45:59] Levde och fanns kvar.
[00:46:01] Och bar.
[00:46:02] Bar liksom så stora delar av familjen.
[00:46:05] För när du dog så splittrades ju allt.
[00:46:11] Jag kan.
[00:46:12] Känna.
[00:46:13] En sån värdnad inför det här.
[00:46:15] Som vuxen.
[00:46:16] Jag är ledsen över att som.
[00:46:17] Att man som ung.
[00:46:19] Vuxen.
[00:46:20] Som tonåring.
[00:46:21] Att man inte.
[00:46:22] Förstår det.
[00:46:25] Jag önskar att jag hade ställt dig.
[00:46:26] frågor.
[00:46:27] Fler frågor än de jag faktiskt ställde.
[00:46:31] Jag kan bara minnas.
[00:46:33] Ett endast tillfälle.
[00:46:34] När jag på riktigt frågade min mormor.
[00:46:36] Om hennes barndom.
[00:46:37] Och om hennes.
[00:46:39] Minnen av andra världskriget.
[00:46:41] Och sånt.
[00:46:45] Det är.
[00:46:48] Synd och skam.
[00:46:52] Och jag menar.
[00:46:54] Gammel gammel mormor.
[00:46:56] Ester.
[00:46:58] Tänk om jag hade fått sitta ner nu med henne.
[00:47:02] Då hade hon ju varit.
[00:47:06] Ja men 140 år gammal.
[00:47:12] nästan i alla fall.
[00:47:13] Det hade ju inte varit möjligt.
[00:47:16] Men.
[00:47:18] Tänk.
[00:47:19] Och Greta då.
[00:47:21] Som var så anonym för mig.
[00:47:23] Mitt enda minne av Greta var att hon var gift med en snubbe som heter John.
[00:47:27] som var.
[00:47:29] Också helt anonym.
[00:47:31] Stor och tjock och.
[00:47:33] Glad.
[00:47:34] Mestadels.
[00:47:37] Har inga minnen av.
[00:47:38] Vem han var.
[00:47:39] Han var väl inte så himla närvarande kanske.
[00:47:43] Och så Greta då.
[00:47:43] Jag minns ju bara hennes hus.
[00:47:46] Och att hon tyckte om att.
[00:47:47] Citat.
[00:47:48] Snusa mig i nacken.
[00:47:50] Hon tyckte om liksom att hålla på.
[00:47:51] Gosa mig i näsan i min nacke.
[00:47:54] Och att det kittlade då väldigt mycket.
[00:47:56] Och att det kanske var lite obekvämt.
[00:47:58] När jag började komma upp i 15-16 års åldern.
[00:48:10] Ja.
[00:48:12] Och Esters mamma har jag faktiskt också på bild.
[00:48:17] Det är ju en riktig gammal bondmora.
[00:48:20] Det är ju en.
[00:48:21] En sån där från utvandrarna.
[00:48:25] Det är en sån människa.
[00:48:26] Med hucklö.
[00:48:28] Alltså.
[00:48:31] Sinnessjukt att det ligger så nära i tid.
[00:48:34] Eller så nära.
[00:48:36] Det ligger så nära mig.
[00:48:38] Jag är en person bort från.
[00:48:40] Alltså beröringsmässigt.
[00:48:42] Från den här.
[00:48:43] Suddiga fotut av den här bondmoren.
[00:48:46] På någon trapp i mitten av 1800-talet.
[00:48:51] I gammel Sverige.
[00:48:55] Med steniga åkrar.
[00:48:58] murar och gärtsgårdar.
[00:49:01] Länsman och prosten.
[00:49:05] Och konungen långt där borta i sitt slott.
[00:49:09] Och gifta sig med någon granngård.
[00:49:13] Och gå i julottan.
[00:49:18] Och.
[00:49:19] Gå i kyrkan på söndagarna.
[00:49:23] Och läsa katechesen.
[00:49:25] Och ha husförhör.
[00:49:34] mista alla människor runt omkring sig snabbt.
[00:49:38] Och plötsligt då.
[00:49:42] Och tänka på livet som en resa.
[00:49:44] Imot himmelrikets portar.
[00:49:46] Där man äntligen skulle få.
[00:49:48] Belöningen för det långa slit.
[00:49:50] Som livet var.
[00:49:52] Och här sitter jag.
[00:49:53] I min tempererade lilla studio.
[00:49:56] Och har som jobb.
[00:49:57] Och sitta och fantisera för mig själv.
[00:50:00] In i en mikrofon.
[00:50:08] Det är verkligen en gåta.
[00:50:10] Alltihop somna.
[00:50:18] Undrar så ofta över hur allting hänger ihop.
[00:50:21] Jag är ju.
[00:50:23] I mig och av mig.
[00:50:25] Så finns ju spåren.
[00:50:27] Av den här bondmådan.
[00:50:29] På den där trappen.
[00:50:31] Någonstans i Dalarna.
[00:50:33] I mitten av 1800-talet.
[00:50:36] Hade hon elva barn eller något.
[00:50:41] I mig finns hon ju.
[00:50:45] Men hon är onåbar för mig.
[00:50:48] Och det är ju samma med Ester.
[00:50:50] Fast jag faktiskt fick träffa.
[00:50:54] Och min farmor.
[00:50:56] Min farmor som var gammal.
[00:50:58] När hon fick min pappa.
[00:51:01] Hon var 40.
[00:51:03] När hon fick pappa.
[00:51:05] Sitt första barn.
[00:51:06] Första och enda.
[00:51:08] Och hennes omvärld var oroliga.
[00:51:10] Hennes mamma.
[00:51:11] Det finns ett brev från.
[00:51:13] Min farmors mor.
[00:51:14] Till min farmor.
[00:51:16] Där hon är så lättad över att.
[00:51:18] Allt har gått bra.
[00:51:20] Och att den lilla pojken är frisk.
[00:51:22] Det är skrivet 1947.
[00:51:28] Bara dagar efter att min pappa födts.
[00:51:35] Min farmor var som jag tror jag.
[00:51:37] Känslig.
[00:51:39] Drömmare.
[00:51:41] Och slogs med ångest.
[00:51:45] Men naturligtvis inte alls som jag heller.
[00:51:48] Hon hade ju inte alla de verktyg jag har idag.
[00:51:52] Hon var en fru.
[00:51:54] Hon var egen företagare.
[00:51:57] Hon hade.
[00:51:57] Hon drev en.
[00:52:00] Kläbutik.
[00:52:03] Och.
[00:52:06] Försökte få den att gå med vinst.
[00:52:08] Få den att gå med vinst.
[00:52:09] Vilket var ett väldigt hårt jobb.
[00:52:11] Så hon.
[00:52:12] Fick ju då och då.
[00:52:14] Det man idag kallar för utmattningssymptom.
[00:52:17] Och påföljande depression då.
[00:52:22] Och då såg hon alltid svart.
[00:52:23] Och då las hon in.
[00:52:25] Flera gånger under min pappas liv.
[00:52:27] Men säkert innan också.
[00:52:28] Eller ja det vet jag innan också.
[00:52:30] På vilohem i Tranås bland annat.
[00:52:33] Och därifrån skriver hon smäktande brev.
[00:52:36] Till min farfar som är ute och åker med sin motorcykel.
[00:52:42] Och för honom i livet.
[00:52:45] Han söker kickar tror jag.
[00:52:48] Och det där var nog ganska.
[00:52:50] Passade de bra innan de hade barn.
[00:52:52] Jag tänker ibland att.
[00:52:54] Då fanns inte det där som.
[00:52:58] Det där gemensamma livsnödvändiga ansvaret.
[00:53:02] Jag tror att det var därför de skaffade barn så sent.
[00:53:05] För att de.
[00:53:06] Nu bara hittar jag på.
[00:53:07] För jag vet ju inte.
[00:53:11] Alltså de.
[00:53:11] Farmor och farfar var ju.
[00:53:12] De är ju födda.
[00:53:13] I 1900-talets gryning.
[00:53:17] 1905 och 1907 tror jag.
[00:53:25] Så de.
[00:53:26] De var ju liksom.
[00:53:28] Jag tror att det var otvunget och roligt.
[00:53:31] De åkte runt och spelade.
[00:53:32] Farmor spelade piano i.
[00:53:35] Farfars band.
[00:53:36] Farfars orkester.
[00:53:38] Och hon fick jättemycket pengar.
[00:53:40] Medan de andra grabbarna i bandet.
[00:53:42] De delade på.
[00:53:43] Så hon fick liksom.
[00:53:45] Solistgager typ.
[00:53:46] Jag undrar varför.
[00:53:49] Hon var enda.
[00:53:51] Fruntimret i gänget.
[00:53:52] Kan det ha varit därför.
[00:53:53] Eller var hon en sån stjärna.
[00:53:55] Sånt där vet inte jag.
[00:53:58] Jag har inga minnen av.
[00:53:59] Att jag har sett min farmor spela något instrument.
[00:54:03] Sjöng gjorde hon.
[00:54:04] Och det gjorde hennes bror också.
[00:54:05] Yngve.
[00:54:05] De sjöm gamla skillingtryck.
[00:54:09] Dystra.
[00:54:10] Dova sådana.
[00:54:11] Som.
[00:54:12] Handlade om.
[00:54:14] Barn med.
[00:54:15] Med sjukdomar.
[00:54:16] Och som råkade ut för olyckor.
[00:54:18] Och dödfödslar.
[00:54:20] Och.
[00:54:21] Sorger.
[00:54:22] Och.
[00:54:23] Hjärtekrossningar.
[00:54:23] Och.
[00:54:26] Smärta.
[00:54:29] Det fanns något.
[00:54:30] Det fanns en dysterhet på den sidan släkten.
[00:54:34] Som inte finns.
[00:54:35] Fanns.
[00:54:36] På min mammas sida.
[00:54:37] Där pappa växte upp.
[00:54:42] Så hette orterna saker som.
[00:54:43] Kinekulle.
[00:54:44] Och Bastöna.
[00:54:46] Och.
[00:54:46] Orterna.
[00:54:47] Platserna.
[00:54:49] Herrjunga.
[00:54:52] Det fanns liksom.
[00:54:53] Jag vet.
[00:54:54] De här ortsnamnen klingade så.
[00:54:59] Trollskt.
[00:55:01] Det tycker jag fortfarande.
[00:55:03] När man pratar om.
[00:55:05] Västgöttska orter.
[00:55:08] Medan på mammas sida då.
[00:55:09] Med undantag för mormor Greta som.
[00:55:12] Var.
[00:55:13] Borde i guldspång.
[00:55:15] Men.
[00:55:16] Där mormor Greta bodde.
[00:55:17] Fanns Tiveden.
[00:55:18] Och det var spännande.
[00:55:20] Minns jag.
[00:55:20] Vi åkte genom Tiveden en gång.
[00:55:21] När det var.
[00:55:23] Det var ju.
[00:55:24] Det var ju en rövarskog.
[00:55:26] Förr i tiden.
[00:55:28] Och då minns jag.
[00:55:29] Hur jag blev lite besviken.
[00:55:30] För att den sändes ju så.
[00:55:32] Det var ju bara en vanlig väg.
[00:55:33] Genom en skog.
[00:55:34] Men att det var ändå spännande.
[00:55:35] Att tänka på Tiveden.
[00:55:37] Som en.
[00:55:39] Alltså nu vet jag inte jag.
[00:55:40] En som de här.
[00:55:41] Båda platserna ligger nära varandra.
[00:55:43] Nej.
[00:55:43] Jag har bara satt ihop.
[00:55:44] Ett minne av guldspång.
[00:55:45] Och ett minne av Tiveden.
[00:55:50] Så jag kan göra helt fel.
[00:55:55] Men Yngve han.
[00:55:57] Och farmor.
[00:55:59] De satt och sjöng.
[00:56:01] Ja men så gamla skillingtryck.
[00:56:04] Liksom.
[00:56:04] Den här till exempel.
[00:56:06] Vad är det som pöser över.
[00:56:08] Jag vet att jag har dragit den här förut.
[00:56:10] Men om du är nysomnare.
[00:56:11] För nu får du det här för första gången.
[00:56:14] Det här är något som min farmor.
[00:56:16] Och hennes bror Yngve sjöng på.
[00:56:18] Vad är det som pöser över.
[00:56:20] Sa kärringa som bodde över.
[00:56:23] Det dunder.
[00:56:24] Det dunder.
[00:56:25] Sa kärringa som bodde under.
[00:56:28] Jag undrar på det luktar dunder.
[00:56:30] Sa kärringa som bodde under.
[00:56:32] När appa.
[00:56:33] När appa.
[00:56:34] När apparaten har gått sönder.
[00:56:39] Anta att det är hembränningsapparaten då.
[00:56:42] Men.
[00:56:42] Men det kan.
[00:56:43] Kanske inte är ett skillingtryck.
[00:56:45] Det kanske är från någon revy inser jag nu.
[00:56:47] Någon så här hasse Tage grej.
[00:56:48] Jag vet inte.
[00:56:49] Det.
[00:56:50] Det kan ju vara.
[00:56:51] Jag tänker att det här.
[00:56:52] hör till.
[00:56:53] Jag har hört till.
[00:56:54] Gamla folklagers kultur.
[00:56:56] Men det behöver ju inte nödvändigtvis göra.
[00:56:58] Det kan ju vara kardemumma.
[00:56:59] Eller Ernst Rolf.
[00:57:00] Eller någon.
[00:57:07] sen.
[00:57:08] Sen var det ju.
[00:57:08] Runeberg.
[00:57:10] Och månen sken på de dödas ben.
[00:57:12] Och de dödas ben.
[00:57:14] Gav åter sken.
[00:57:25] Ja.
[00:57:25] Min fader var en ung soldat.
[00:57:27] Den vackraste man fann.
[00:57:29] Vid femton år.
[00:57:31] Ju vär han tog.
[00:57:32] Vid sjutton var han man.
[00:57:33] Hans hela värld var ärans fält.
[00:57:37] Där stod han glad var han sig ställt.
[00:57:39] I eld, i blod, i frost, i svält.
[00:57:42] Han var min fader han.
[00:57:45] Sådana där grejer fick jag mig till livs.
[00:57:48] Eller början på den här monologen från Hamlet.
[00:57:53] Gamla översättning av Hagberg.
[00:57:55] Tror jag.
[00:57:57] Nu är den tid på dygnet då det spöka.
[00:58:01] Då griftgård gapa.
[00:58:04] Då helvetet sin pestdoft andas över världen ut.
[00:58:09] Varmt blod jag kunde dricka nu.
[00:58:11] Och göra vad bitter dag med bävan skulle se.
[00:58:16] Det här fick jag alltså lära mig när jag var fem, sex år.
[00:58:20] Av yngve tror jag framför allt.
[00:58:25] Och jag vet, om du är en gammal somna så har du hört det här nu så många gånger att du måste ju tröttna på det.
[00:58:32] Men det är ju någonting helt fantastiskt med att som barn får det här sig till livs.
[00:58:37] Jag tänker att det är kanske inte alla barn som får den här typen av dyster poesi.
[00:58:42] I sina tidigaste synapser.
[00:58:48] Varför kommer jag ihåg det här fortfarande?
[00:58:51] Antagligen därför att det gjorde intryck på mig.
[00:58:53] Och det är ju ingenting som jag tänker på som traumatiskt.
[00:58:57] När jag var ung vuxen var jag väldigt rädd för att dö.
[00:59:01] Men vem är inte det?
[00:59:04] Och jag skulle nog säga utan att veta, utan att vara psykolog, att det här var bra för mig.
[00:59:13] Att få mig detta till livs.
[00:59:16] Det var bra att få den där typen av dysterhetsfetisch.
[00:59:26] Det är som att min pappas sida av släkten är en dimhöljd myrmark.
[00:59:32] Och min mammas sida av släkten är en glad kulle.
[00:59:38] Och det betyder ju inte att det inte finns någon smärta på mammas sida.
[00:59:42] Men man talade inte om den där.
[00:59:46] Och där är det på något vis tycker jag som jag ser.
[00:59:49] Jag vet att mamma brukar lyssna ibland.
[00:59:51] Du får väl säga ditt och mamma om detta.
[00:59:54] Men jag tänker ibland att därifrån springer lite av hela.
[00:59:59] Det är nyckeln till min mammas personlighet på något sätt.
[01:00:01] Som en motkraft till det här att aldrig dela med sig av vad som faktiskt händer.
[01:00:07] För min mamma säger ju precis allt hon känner hela tiden.
[01:00:12] Och det kan man ju förstå då när man, om man är uppvuxen i en värld där man tiger om det som gör ont.
[01:00:21] Jag vet inte vad som är rätt sätt att förhålla sig till livet.
[01:00:25] Jag antar att man måste ta det lite som det kommer.
[01:00:30] Och med de här orden, somna.
[01:00:33] För nu är det ju då två dagar kvar till jul.
[01:00:37] Eller i övermorgon är det jul.
[01:00:39] Julafton.
[01:00:41] Vad det nu betyder.
[01:00:42] För jag har ju aldrig riktigt tänkt på julen som någonting viktigt.
[01:00:46] I alla fall inte som vuxen.
[01:00:48] Men alla får tänka som de vill.
[01:00:51] Passa er på att fösa in innan du rusar upp i kyrktornet.
[01:00:55] Jag vill i alla fall att du ska veta att jag håller av dig.
[01:00:58] Somna.
[01:00:59] Och att jag önskar dig en god jul.
[01:01:03] Godnatt.
[01:01:04] röckligt? Då finns