Familjehemligheten

[00:00:00] Den här veckan är jag gäst i podden A-kursen med Emma Frans och Klara Wallin. A-kursen är en podd som varje vecka ger dig grundkurser i aktuella ämnen på ett underhållande sätt. Jag är med i det senaste avsnittet om sömn, som du kan lyssna på överallt där du annars lyssnar på poddar. Hej och välkommen till Somna med Henrik.

[00:00:27] Ditt trasiga tyg. Din tigande trappistmunk i natten. Det är jag som är Henrik. Och det är du som är Somna. Och det är som det är. Det som händer, händer.

[00:00:54] Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Hej Somna. Hej.

[00:01:25] Jag är på ett förunderligt humör idag. Jag har sovit på soffan. I nästan en timme. Och känner mig som du vet om du tänker dig en sån där seriegubbe från förr.

[00:01:51] När jag var liten så fanns det flera serier som drev lite grann med lata karar. Det var Kronblom. Hette en av serierna. 91an Karlsson var en annan. Och Selma och Fridolf. Hette en. Filip och Kaspersson. Hette en annan tidning som kom en gång per år.

[00:02:21] Man kunde köpa som jultidning. Gemensamt för flera av de här männen var att de gärna latade sig. Och i flera fall. Till exempel i Kronbloms fall. Men också Filip och Kaspersson. Någon av dem. Det var ju. Det var ju två gubbar Filip och Kaspersson. Och de kände inte varandra. Det var bara parallella berättelser.

[00:02:49] Så de gillade i alla fall att ligga på kökssoffan. Och sova. Och dra sig. Och det ansågs ju då vara löjväckande. Och någonting man såg ner på. Liksom tyckte var löjligt. Komiskt. En sorglig ursäkt till man. Så det har jag varit nu.

[00:03:18] På förmiddagen. Jag vaknade tidigt på grund av diverse logistiska bestyr. och tog bilen och så vidare. Och höll på att giddra. Sådär som en riktig samhällsmedborgare. Och sen så satte jag mig i soffan efter förvärv. Efter att jag hade avslutat mitt värv. Och blundade lite grann.

[00:03:47] Och då blev jag så rysligen trött. Att jag lade mig ner. Och somnade då snabbt. Så som en vässlaff försvinner ner i snön. Och sov drömlöst. I nästan en timme. Nu var det ju i Kronblom och de andras fall. Så finns det ju ofta en fru då. Tolerant men driftig.

[00:04:12] Och ständigt blir besviken då. Som ofta väcker honom. Och bannar honom på olika sätt. Det var inget som väckte mig här. Utan jag vaknade av mig själv. Och började banna mig själv. För nu hade jag ju sovit bort en hel timme av min arbetsdag. Och innan du nu. Medelst hävstång. Förflyttar dig själv.

[00:04:41] I ljudets hastighet. Som en murbräcka rätt in i kyrkväggen. Upp i kyrktornet. Där du sedan galer ut av dina lungors fulla kraft. Att Henrik Ståhl sitter här och gnäller och raljerar över att han har ett jobb. Där han kan sova. På dagen. Så vill jag bara säga att. Ja jag brukar återkomma till det här. Jag har väl någon sorts skuldkänslor över. Att jag har ett jobb jag tycker om. Och som ger mig vissa friheter.

[00:05:14] Så jag ber om ursäkt. Så jag kryper till korset. Jag gör en pudel. Jag gör avbön. Förlåt. För jag vet att det är olika. Och stundtals också orättvist. Men jag blev faktiskt mobbad i högstadiet. Så jag har det. Alla har nått skit. Och jag har Tinnitus också. Det piper i mitt huvud. Det är också hemskt. Jag har också saker som jag lider.

[00:05:43] Jag valsar inte genom livet som en. Som en. Förgylld fisk. Utan jag. Jag har också. Stötestenar. Smärtpunkter. Men. Och även om jag inte skulle ha det. Kan du inte vara lite glad för min skull då? Det här tänker jag ibland på när. För jag är ju också sån. Att man tenderar att vara bitter och avundsjuk på andra.

[00:06:13] Och sen kan man sitta. Och så kan man säga att. Vad orättvist det är. Att han har det så. Och jag har det så. Och så har jag tänkt de senaste åren. Jag har tänkt att. Men tänk om jag skulle prova att vända på det här. Därför att. Ett. Orättvisor är ju någonting som är på något vis inbyggt i universum. Det finns ju sociala orättvisor som man kan göra någonting åt. Och sen finns det orättvisor som bara rör olika faktum. Olika belägenheter. Eller benägenheter och belägenheter.

[00:06:43] Som ingen kan göra någonting åt. Jag är på land och du är i vattnet. Till exempel. Och så får du avgöra vad som är värst. Det är ingenting man kan göra åt. Just då i alla fall. Och så har jag tänkt att. Kanske jag skulle. Börja istället för att sitta där. Och liksom gnälla. För det drabbar ju egentligen bara mig själv. Och de som hör mig gnälla. Över att saker är orättvist. Att istället försöka känna. Någon typ av glädje över.

[00:07:12] Att en människa verkar ha det bra. Är inte det jättefint? Att en människa faktiskt verkar ha det bra. Och det är någonting som man egentligen borde glädja sig åt. Varför gör vi inte det? Det vet jag inte. Jag kan ju nästan inte se svensk film. För jag blir så avundsjuk. Av någon anledning på kolleger och kompisar som är med i de här filmerna.

[00:07:41] Det betyder ju inte att jag vill göra massa film. Eller nu radierar jag lite. Det är klart jag vill. Jag skulle jättegärna filma. Men det är inte så att jag tycker att mitt liv är förfärligt. Det är bara det att jag har på något vis programmerat mig själv. att tänka att om du är med i film så är du lyckad. Och är du inte det så är du misslyckad. Och jag vill inte vara misslyckad. Jag vill ju vara lyckad.

[00:08:12] Så då kan jag ibland känna när någon föreslår Ska vi inte se den här svenska filmen? Så kan jag känna att Nej jag klarar inte det. För jag blir ledsen då när jag ser människor som jag på ett sätt då konkurrerar med. Och så kan jag känna sorg och ledsenhet över det. Det blev aldrig något av mig. De kommer för nära en obekväma känslor i mig. Då vill jag hellre titta på något med amerikanska

[00:08:41] eller franska eller tyska eller skådespelare som inte som jag inte har någon branschmässig relation till. Det här är ju en defekt hos mig. Varför kan jag inte bara glädja mig åt andras förmodade framgång? Speciellt med tanke på att jag vet ju att det enda vi skådespelare pratar om när vi ses är ju hur bitter man är över

[00:09:09] att det går så bra för någon annan hela tiden. Även de som det går bra för menar jag. Det är Jag undrar varför man har den där egenskapen. Är det för att skapa gemenskap i gruppen? Att om du och jag är ensam att den där jäveln är inte värd sina miljoner då kan du och jag bli bättre kompisar

[00:09:39] och överleva bättre i det hårda klimatet som jägare och samlare för hundratusen år sedan. Är det det som är det biologiska skälet till att vi fortfarande har kvar avundsjuka? Eller handlar det om att vi har traditionellt överlevt genom att vilja ha det den näste har.

[00:10:09] Alltså när de här budorden kom så var det som ett slag ansiktet på evolutionen som ju ändå har hållit oss vid liv under årtusendena. Det här du ska ha begärelse till din nästas hus. För om du inte har din nästas hus då fryser du ihjäl utanför din nästas hus. Då är det evolutionärt mycket bättre att antingen komma överens med din nästa eller

[00:10:38] hugga huvudet av din nästa för att överleva och fortplanta dig. Ja, så är det säkert. Avundsjukan är biologiskt viktig, har varit det. Men den är ju inte det längre. så är det inte ett lege nu att vi gör oss av med den. Och det måste ju ske viljemässigt. Det kommer ju inte ske av sig själv liksom.

[00:11:10] Så jag sov en timma. Och det var jätteskönt. För jag kan göra så på mitt jobb. Det är för att jag har en väldigt liberal chef som som ger mig dem det svängrummet. Han säger så länge du får jobbet gjort så kan du sitta på natten eller på morgonen eller när som helst. vad är det du får jobbet gjort? Hur mår du somna?

[00:11:39] Vad är dina avundsjuka brunnar? Vad är det som du inte riktigt kan exponeras för för att du blir avundsjuk? Det är ju inga fina grejer man är avundsjuk på. Som mig då har jag varit jättesårbar här och blottlagt mina avundsjuka.

[00:12:12] Jag är avundsjuk på skådespelare som frekventerar svensk film. För att jag åtminstone förut var ju det mitt mål med livet. Och det är faktiskt jätteroligt att filma. Det är ju ett annat sorts slit än teaterskådespeleri. Alltså när man är på en scen.

[00:12:41] Detta har jag ju pratat mycket om. Men det är skönt för att tillvaron blir lite som ett sommarläger under en stund. Det kan vara svårt sommarläger och liksom tufft och också lite skrämmande sommarläger. Men det är ändå ett sommarläger. Ens värld blir ju liksom strukturerad på ett helt underbart sätt. Dag efter dag efter dag. Samtidigt som man gör det man tycker är roligt. liksom. Så

[00:13:12] i alla fall så är det det jag då det är en avundsjuka jag har. Sen kan jag också vara väldigt avundsjuk på människor som klär sig i lite vad som helst och är och blir omedelbart blir jättesnygga. Alltså både kvinnor och män jag känner ju både

[00:13:41] kvinnor och män som har den här förmågan att sätta på sig vad som helst en trasig t-shirt och ett par jeans och vara liksom en uppenbarelse. Men jag jag kan sätta på mig smoking och inte visst jag tjapp och klack och se ut som någon typ av blandning mellan en halvt upplöst Ernst Rolf och

[00:14:13] en kattspia och nu vet jag att det är jag själv som tycker det det är ju inte alla som gör men jag kan känna väldigt avundsjuka gentemot vackra människor alltså som jag tycker är vackra då jag önskar att jag var vacker alltså jag önskar och jag håller inte på att gå med korgen nu somna och säger att nu indirekt subliminalt meddelande till dig att du ska skriva till mig

[00:14:43] att du är du är så vacker så jag vet att det här är någonting som är i betraktarens öga så men i min värld så är jag inte vacker jag är ganska ja men jag återkommer ju då och då till det här att jag inte tycker om hur jag ser ut och det är ju synd jag kan tycka synd om mig som är så taskig och inte gör det och ändå är jag ju mycket i bild och sådär

[00:15:14] jag har kommit att acceptera det så är det ju men jag är alltid lite ledsen det finns alltid en grund grundsorg i att det ser inte ut sådär som jag gör i min fantasi i min fantasi är jag mer seriefigur skarpare drag tydligare

[00:15:42] tydligare egenskaper och drag mer hår har jag mina ögon är blåare jag är proportionerligt byggd nu är jag ganska lång smal fast det är inte ens lång det är en litet kort streck kan jag tycka när jag tittar på mig själv och så

[00:16:12] och det har jag accepterat jag minns att jag läste någon intervju med Stellan Skarsgård där han sa att han där var han ju ung när han gjorde de här intervjuerna som kanske säkert 35-40 års ålder då sa han att han han hade accepterat sitt utseende jag kan vara någon annan också än han men och det då kände jag sådär det kommer jag aldrig kunna göra typ

[00:16:42] men det har jag gjort jag vill inte vara någon annan jag vill inte se ut på ett annat sätt eller så men någonstans är det som att min fantasi om mig själv är jag är en varelse som inte finns en Henrik liksom och varje gång jag ser mig själv så tänker jag att jag är ju det där är ju inte han som jag ser och det är också synd för då blir jag avundsjuk när jag möter

[00:17:11] människor som jag upplever är det de är det jag ser att de är på något sätt så det kan jag bli avundsjuk på men som sagt det här handlar ju inte om mig utan det här handlar om dig som när du du håller på som projicerar för över det här på mig hela tiden det tycker jag det får du sluta med nu som när jag

[00:17:41] du är en skicklig psykolog bara genom att inte säga någonting så får du mig och börja prata mer det är en jättebra teknik ju som journalister använder sig av var det en klok människa som sa till mig för ett tag sedan att journalister använder sig av det där att man ställer en fråga hur mår du och så räcker fram micken och då svarar man jo tack bra och sen

[00:18:11] så väntar journalisten då ett tag och då blir ju den som har fått micken uppkörd i ansiktet lite nervös och då börjar det öppna sig då jag antar att du syftar på det faktum att jag har förskingrat 11 miljoner ja men det var inte mitt fel men jag får väl ta mitt straff då liksom och sen har journalisten uppnått sin ja och så vidare då nu har jag ju inte förskingrat 11 miljoner om du nu trodde det

[00:18:43] det enda företag jag skulle kunna förskingra från det är mitt eget företag och det blir ju bara jag som blir lidande då av det och det känns ju jätteopraktiskt så jag har faktiskt hållit mig borta från ekonomisk brottslighet det har aldrig riktigt legat för mig jag tänkte bara att jag säger det ifall det skulle vara så att någon bara rent apropå skulle börja fantisera om om om det då så här är insomningsstadiet

[00:19:15] jag har däremot en för hundra år sedan har jag fått veta att jag har haft en bror till min farmor som snodde pengar av jag tror sina arbetsgivare och drog till Amerikat och att den här synden uppdagades först efter att han hade flytt eller dragit och den skammen blev så stor

[00:19:45] för familjen min farmors familj att när min pappa på 60-talet frågade farmor om det här var sant det här att han hade hennes storebror hade stulit pengar och åkt till Amerika så så började hon gråta för att det var så fruktansvärt skambelagt fortfarande då det här var ju på 20-talet som han stal pengar

[00:20:17] 1922 åkte han till Amerika och en kusin till min pappa skrek åt honom att det här det här är glömt och begravet det är och jag känner mig lite ful nu som berättar om den här familjeskammen hundra år efteråt jag vet inte hur mycket pengar

[00:20:46] det var var det en betydande summa var det ett riktigt allvarligt brott det fanns väl inga utlämningsavtal eller liknande mellan Amerikas förenta stater och Sverige det var väl inte så att polismakten kanske gjordes det inte ens någon anmälan jag vet ju inte hur mycket pengar det var det kanske rörde sig om att han tog lite till kaffe jag vet inte var familjens

[00:21:16] stolthetströskel befann sig alltså var det ett riktigt brott eller var det bara liksom en ett ringarbrott som var så pinsamt bara för i en tid när familjens heder var det viktigaste av allt liksom jag vet inte i alla fall så jag känner mig då lite skyldig som avslöjar familjens byk här jag har ju precis fått veta den

[00:21:46] och jag kände ju inte honom Ragnar jag kände ju inte honom och jag kände ju knappt min farmor för hon dog ju när jag var sex och jag tänker att det borde kunna vara preskriberat nu hundra år efteråt han kom aldrig tillbaks i Sverige han fick barn där och det kanske finns släktingar där nu som jag har faktiskt letat men jag har inte hittat några

[00:22:17] släktingar till honom där i Amerikat men jag känner mig också lite sprallig liksom för visst är det fånigt det här med fädernas synder och sånt jag kan förstå om man hade jag vet inte om man har föräldrar som eller förfäder som alltså om min pappa eller farfar eller morfar eller något skulle visa sig ha varit nazist eller liknande då

[00:22:46] kanske jag skulle skämmas över det fast jag inte har någon egen del i det att jag har jag har gosat och myst med den här mannen då som barn och så det har jag ju inte med farfar men med morfar ja då hade jag ju känt en viss skam men det där att en helt okänd människa som just säkert har varit

[00:23:15] död i jag inte vet jag 60-70 år alltså han var ju ganska han var säkert 20 när han drog i alla fall jag vet inte kanske jag säger att han var död i 50 år då varför jag skulle gå omkring och vara liksom spara på sånt spara såna hemligheter så då känner jag mig lite

[00:23:45] så här busig som läcker en sån här onödig en sån här onödig lögn alltså vad är det att hålla hemligt varför är det ens laddat det här hände för hundra år sedan i ett helt annat Sverige jag undrar vad det fanns för bevekelsegrunder för honom att ta pengarna hade han inte råd med resan var det så det var han fick ju åka

[00:24:15] båt då 1922 så satte man sig inte på ett flygplan och flög utan han åkte båt i flera veckor ångbåt förmodligen för det var ju de fanns ju amerikabåtarna han stal kanske pengar till biljetten jag undrar varför

[00:24:44] längtade han efter ett nytt liv längtade han efter nya möjligheter vad han är i lysten hade han en ung människas aptit på livet ville han bygga någonting skapa någonting göra någonting av sig själv kände han där han gick omkring på vässköta slätten att här blir det ingenting här stannar allt hade han högre ambitioner

[00:25:14] och så fanns pengarna där framför honom i någon form och han tog dem eller var det mer överlagt var han desperat kanske hade han gjort någon med barn var det var det bara till sig själv han stal pengarna varför ville han åka det var ingen annan i den familjen som åkte till amerika

[00:25:44] bara han äldste sonen det finns en bild som är tagen på hela familjen precis innan han åker och det är därför jag vet att det är år 1922 och de har sådana lite bobfrisyr i tjejerna vita klänningar en av döttrarna har

[00:26:13] sjömans tema på sin klänning de två småpojkarna Yngve och Halvar sitter vid gräset längst fram och tittar plidigt in i kameran de har sjömans kostymer min farmor har en vit enkel klänning och lite längre korpssvart hår och tittar lite skyggt och bredvid henne står Ragnar som då antagligen utan att släkten vet har stulit de här pengarna och ska åka till amerika

[00:26:43] pappan och mamman min pappas mormor och morfar sitter i mitten av familjen ser ganska allvarliga ut pappan ser lite småstolt ut mamman ser ansträngd ut sträng hon ser ut som en matrona hon ser ut som en som styr och

[00:27:13] och sen är det flera då de är många barn Yngve och Halvar Halvar träffade jag aldrig men Yngve växte jag ju upp med han levde ju längre än min farmor han sitter på han äter barnen som sitter längst fram och han har jag ju vuxit upp med han var ju en gammal exotisk farbror som dök upp då och då men där i gräset där ser han bara nyfiken ut och tittar på kameran man var ju tvungen att sitta still

[00:27:43] så länge för det var så långa slutatider det är därför väldigt få människor ler på gamla sådana bilder för att de de har inte det är ingen man kan inte hålla upp ett leende så länge men de ser man ser på dem att fotograferas hör inte till vanligheten och antagligen har de väl

[00:28:12] gått ut i trädgården då utanför släktgården och de har klätt sig fint men de är inte överdrivet finklädda så det de är det syns att de inte har överdrivet mycket pengar det känns som en vanlig familj och för mig är de ju helt helt okända allihopa utom farmor och yngve

[00:28:45] farmor det är ju nästan så att jag inte minns allt sen nästan men yngve minns jag ju väl och han var också en rolig farbror liksom som kunde somna mitt i en mening och luktade väldigt speciellt för han tvättade aldrig kläderna typ och han pratade grov gammardags västskötska och det är så spännande att se någon som är lite nyfiken pojke som tvingas sitta still i gräset i kläden

[00:29:15] förmodligen obekväm sjömanskostym och undrar vad som händer i Ragnars själ under bilden som han har tagit han står väldigt rak i ryggen bröstar upp sig som en eldgaffel som min pappa uttrycker det och han stirrar lite ut i fjärran kanske mot Amerika

[00:29:50] okej så är det det jag håller på med nu skapa lite nyans i det som i min släkt då jag har ju aldrig får jag bara säga en sak jag har ju aldrig varit med och hyrschats alltså det har aldrig hyrschats för mig om den här min pappa har ju berättat det här för mig väldigt nyfiken och öppet han har aldrig varit tyst om detta eller ens pratat om det under min uppväxt det är ju inte så himla viktigt vad någon gjorde för för hundra år sedan liksom

[00:30:19] men för min farmor och de runt henne så var det här en stor skam och var fram tills farmor dog 1982 förmodligen så det är en men det jag gör är att jag lägger lite bomull och gjuter lite olja på den här vassa kantiga händelsen

[00:30:43] för det är okej nu det är okej Ragnar det du gjorde var det nu var det är okej och nu vill jag komma med en liten brasklapp jag vet inte han kanske gjorde ännu värre grejer Ragnar han kanske en brottsling

[00:31:12] i grova mått och då vill jag inte jag sitta här och ta honom i försvar så jag vet inte då nu pratar jag om att han tog pengar och jag vet inte hur mycket pengar och jag tänker även om det var en miljon som han tog och försatte ett bolag i konkurs och sådär så var det hundra år sedan och någonstans måste man väl ändå kunna säga till en avliden själ att det är okej nu liksom hur länge ska man hur länge ska man bära en skuld antar att den beror det beror väl på

[00:31:41] hur mycket lidande som lever kvar i världen är det inte så men vi mår bra här det är ingen ja ja men det kan ju hända då att någon får illa av att han stal pengar och den den personen tog ut det på sina barn som sen tog ut det på sina barn eller någonting så att det finns någon typ av implementerad negativ effekt av att han stal pengar

[00:32:11] fortfarande kvar idag ja men då är det väl inte okej då Ragnar vi säger så här då så vitt jag vet så finns inga spår kvar av din förbrytelse ringa eller grov i världen idag och då är det om det är så då är det okej nu men om det inte är så om det är så att någon just nu far illa på grund av det du gjorde medvetet eller omedvetet

[00:32:39] så är det inte okej och då nej jag vet inte när löser man en människa från ett ansvar kanske aldrig i och för sig därför att ett ansvar är väl ett ansvar men vad ska man göra med en avliden person det går inte att avkräva en avliden människa något svar eller så det där kan göra mig så frustrerad somna

[00:33:09] jag kan känna mig så otroligt frustrerad över det faktum att man inte får några svar man kan sitta här och teoretisera hur mycket som helst och när jag ser den där bilden på alla syskonen och mamman och pappan en sommardag 1922 det verkar vara runt midsommartid det är väldigt lövigt bakom så tänker jag att

[00:33:39] det är väl ändå typiskt att verkligheten är beskaffad som att besvaren är begränsade och att varje människa är en hemlighet som bara den själv kan välja att öppna upp eller inte sover och somna

[00:34:09] vet du vad som känns i mig nu det känns lite som att jag nu känner jag lite skuldkänslor över att jag har i en podcast med flera hundratusen lyssnare outat den här fördolda grejen som har legat i en släkt men i liksom ja men inte hundra år jo men hundra år nu de senaste 50 åren är det ju ingen som har medvetet hållit det hemligt om vi säger så då

[00:34:39] jo kanske farmor i och för sig de senaste 40 åren alltså sen farmor dog så är det ingen som medvetet har hållit det hemligt jo kanske i och för sig farmors syskonbarn några av dem lever ju fortfarande faktiskt ja om det är någon som är tar sig illa vid att jag har avslöjat det här så är det väl morva hänt det är hundra år sedan kontakta mig så får vi ta det då ja jag

[00:35:12] ja jag klipper ju inte bort något i den här podden det är ju bara så helt enkelt men jag kan känna att det är så onödigt det här med gammalt släkt byk familjebyk morbror Bloschenblombenklenpunklo sa 1918 att gittan gay var gruttan kroy och det har vad som skam

[00:35:41] så folk har tigit om det i ett decennium tio decennier efteråt saker ska vädras saker ska ut det där det där att hålla saker hemligt mörka familjehemligheter det är inte bra det skapar det skapar sår sen behöver man ju inte berätta saker för

[00:36:11] 200 000 människor men det skapar sår som går i arv och vad ska man med det till det är någonting från den generationen alltså min mormor och morfar farmor och farfars generationer och också de över alltså deras föräldrar det där att man inte ska dela med sig av det som har hänt den därför att det är att lägga sin börda på någon annan

[00:36:41] det skapar liksom stenstods människor som bär oförklarliga sår och ärr som de tar med sig i graven och det skapar ju visserligen väldigt spännande porträtt att berätta om i efterhand men jag kan inte tänka mig att det är särskilt kul att leva med en människa som är en stenstord av ett trauma som den inte yppar man behöver ju inte göra det här traumat till andra

[00:37:10] människors ansvar bara för att man berättar om det jag tycker att man ska berätta men jag antar att det fanns någon sorts känsla av heder att man inte ville utgjuta sig över det som gjorde ont att man inte ville lasta andra människor med sitt oproduktiva som man kanske

[00:37:40] såg som svaghet också det där jag kan aldrig riktigt komma över att min mamma slog mig eller något när jag var liten och sånt att man aldrig kan att man har någonting man skäms över man skäms över att man var svag att man är svag kanske men också att om man pratar om det så per definition

[00:38:09] rotar man i det och att rota i saker är för inget gott med sig att riva upp gamla sår men jag tycker det är ett felaktigt sätt att se på saken för att man kan inte riva upp någonting det är ju redan där det är bara att det börjar växa mossa över men det kommer fortfarande att göra ont när man kör över den delen av marken

[00:38:39] där den delen av mossan där såret är det kommer att ömma och sprida sig där under mossan istället och en dag så tränger det upp genom mossan oavsett vad man gör och så tänker jag väl att till en sån människa kanske man inte kan säga så här riv upp allt och släpp ut och gå ut och ställa dig i kyrktornet och skrika ut dina dina mörka hemligheter över bygden man måste väl naturligtvis

[00:39:09] göra allt snällt och i vanlig takt och försiktigt och allt sånt men det är väldigt skönt när en hemlighet är ute i luften när någonting som man har hållit dålt äntligen får flyga fritt så känner i alla fall jag de gånger jag har haft hemligheter och sen har fått berätta dem så känns det ju

[00:39:40] först lite grann som att man drar av ett plåster och det ömmar lite det blåser kallt för det har varit skyddat där liksom men sen blir det ju en sån frid en frihet att ta av sig ett plåster så jag tänker att kanske är det det jag försöker göra här nu då det fanns människor före mig i min familj som bar detta instängt bakom ett

[00:40:10] plåster det bultade och gjorde ont för en gång man petade på plåstret och därför att man blir och petar på plåstret och försöker tänka på andra grejer men plåstret upptod ju ändå en ganska stor del av ens kropp av ens kollegiala familjekropp och då och då så kan man ju bli lite ledsen över att just den där delen av ens kollegiala familjekropp

[00:40:41] är upptagen av det där plåstret så där får man inte vara just på de där markerna där får man inte vara samtalsmässigt det finns ju massa andra saker att prata om på den platsen än just det som ligger under plåstret men det kan man inte för där är plåstret så man måste undvika allt som hör till den marken till den platsen och men det är slut med det nu

[00:41:13] nu är det fritt nu är det lvinerluften däröver det svider säkert lite men nu är det fritt nu är det nu är vi fria och den här

[00:41:43] hemligheten har ju aldrig drabbat mig jag har ju aldrig hyrshats eller skämts burit upp familjens goda rykte i något avseende så jag känner väl att jag har respekt för alla de som har det men någonstans måste ju en tunnel ta slut någonstans måste det ju

[00:42:12] komma in ljus vad tjänar det till att riva i gamla sår ja till att börja med så finns det ju någon typ av praktisk användning av att betrakta gamla sår det skapar ju perspektiv när man ser tillbaka i tiden för att förstå sig själv jag vill ju veta

[00:42:42] hur udant det var det där som sen blev jag Ragnars pappa och mamma fick flera barn bland annat min dotter bland annat min farmor då som fick min far som fick mig och jag kommer från det där skälvande ögonblicket i trädgården 1922

[00:43:14] jag har sprungit ur det inte på grund av fotot men om den situationen inte ägde rum om min farmor men kanske även någon av de andra just där inte då inte hade funnits så hade kanske min farmor aldrig träffat min farfar det så det så hänger på

[00:43:43] små detaljer hela tiden så jag är en effekt av allt som händer då och därför vill jag förstå så det tjänar till att riva i gamla sår nu är det här bara episodiskt återgivet det är klart att jag skulle kunna gå in i detaljer här och berätta om allt jag kunde ta reda på allt jag kunde om det här den här förbrytelsen och senare den här hemligheten och så men

[00:44:13] det är väl meningslöst så det här är ju mer en episodisk återgivelse men det är konstigt hur saker kan gå i arv jag undrar om det gjordes någon polissak av det där brottet om det var det som var så pinsamt eller om det bara är så att det var liksom människor emellan

[00:44:42] där i den lilla bygden i Västergötland 1922 23 25 35 som jag undrar om de skrev brev till honom vad har du gjort jag undrar om han svarade eller bara drog han försvann han bort återkom han aldrig eller var det precis som berättelserna om det fåordiga tegman om det även i breven jag undrar

[00:45:12] vad det blev av honom jag har hört att han fick barn i alla fall det är som nyss tänk att liksom kliva av den där båten och vara i Amerika med pengar på fickan och en dröm och hopp precis som någon typ av

[00:45:42] westernfilm eller någon typ av once upon a time in America film där man börjar med två tomma händer och bygger upp ett företag jobbar hårt och hundra år senare så är det ett affärsimperium jag tror inte det blev det jag undrar vad det blev jag har ju forskat lite men jag har inte hittat någon

[00:46:12] på den sidan jag har hittat många amerikaner det var ju jättemånga som emigrerade där på 1800-talet så jag det är mycket det tror jag alla människor i Sverige har massa släkt i Amerika jag undrar vad som gick igenom alla de här människornas huvuden när de satt där

[00:46:42] i trädgården den där sommardagen för 103 år sen jag menar slutatiden jag vet inte hur lång den var men några sekunder och man hinner tänka ganska mycket på några sekunder jag undrar vad de tänkte på tänkte med jag tänkte med det vet jag i och för sig

[00:47:12] men jag undrar vad de tänkte på och jag undrar hur det lät i luften runt omkring dem vinden i träden kanske fåglar kanske på avstånd en för tiden nymodig automobil som tuffar förbi där ute på grusvägen luktade det hyacint eller

[00:47:41] syren syren inte syren luktade syrener hade de en syrenbärså där i trädgården vi äter i bärsån ja somna nu längtar jag till sommaren jättemycket i morse snöade när jag gick ut till bilen

[00:48:11] blöt snö som täckte allting som någon typ av puder uppmixat med blöt hundpäls som las överallt och alla som en klibbig massa och jag har skrapat bilen i ett parkeringsgarage på östermalm jag jag har fått två p-boter och

[00:48:41] skrapade bilen på samma dag det är januari för mig jag har inte haft körkort så länge och jag hade gatuparkerat och så har jag av misstag skrivit in Ninas bils registreringsnummer i parkeringsappen så jag har parkerat med fel bil vilket gjort att jag har fått två stycken innan jag fattade vad som var fel

[00:49:11] två stycken parkeringsböter efter varann samma dag och samma dag skulle jag ta bilen till frisören på östermalm och tänkte jag skulle ta jag skulle köra då tänkte jag men jag var sen så jag hade bråttom och det finns inga parkeringar någonstans på gatorna i östermalm och då hittade jag ett parkeringsgarage helt nära så jag tänkte jag åker ner där och då var det väldigt trångt

[00:49:41] och då skrapade jag upp dörren fram bakdörren på bilen på väggen så det är min så nu längtar jag faktiskt i sommaren inte för att det blir mer parkeringsplatser fast det blir det ju när det är semester i Stockholm när alla stockholmarna är på landet åh då är det så härligt att vara i Stockholm för då är stan tom runt midsommar runt midsommarafton

[00:50:11] ja det kanske innan semestern inser jag men på midsommarafton är Stockholm helt tomt och då kan man gå omkring och göra saker som man annars måste trängas för att göra gå på mysiga uteserveringar och sitta bara med några andra ett tips till dig om du bor i Stockholm där vet du ju det här redan men det skippar den där skärgårds grejen nu på midsommar

[00:50:41] stanna kvar i stan och gå ät någonstans där du alltid brukar vara fullt på kvällen det kommer jag göra det vet jag inte vad jag kommer göra mina forna mina förfäder om ni hör mig nu förlåt för att jag har outat familjehemligheten

[00:51:10] i det offentliga men om jag ska försöka utan att göra anspråk på att verkligen ha känt er göra om jag ska försöka gestalta er på något vis i mig för ni lever ju ändå kvar genom mig på något vis farmor och yngve ja Ragnar som jag har ju aldrig träffade

[00:51:41] tiden går och människor begår misstag och felaktigheter och brott av olika grad det gör honom till det gör dig till en människa Ragnar och jag skulle hellre vilja att vi som lever efter dig kunde prata om det snarare än att låtsas som att det inte har hänt

[00:52:11] jag menar inte att jag går omkring i en situation där det inte pratas om det är ju tvärtom så att det gör det men inte vet jag det kanske finns någon slags agg kvar för just att då på 60-talet blev min pappa tillsagd på skarpen av en kusin som sa att det här pratar vi inte om men det var på 60-talet min prappa min prappa pratar ofta om 60-talet

[00:52:41] undrar varför just 60-talet är hans decennium det är det han pratar om när han pratar om saker som rör hans eget liv mamma pratar ofta när mamma pratar inte så ofta om sitt eget liv sådär det gör hon faktiskt inte hon pratar mer men när hon pratar om ett årtionde så är det 1950-talet hon pratar om men det är för att hon idealiserar det

[00:53:11] det decenniet hon älskar 1950-talets estetik och ja estetik kanske också framtidstro men nu är det 103 år sedan den där bilden togs det är inte så lång tid

[00:53:41] egentligen tänk vad mycket som har hänt under den tiden tänk vad mycket som har vad mycket vatten som runnit under diverse broar tänk vilket annat land Sverige är idag än det var då min familj där i trädgården de vet inte vad internet är kanske att de

[00:54:09] har hört talas om telefonen de äger antagligen ingen bil frågan är om det huset de bor på landsbygden är utrustat med elektricitet jag vet inte de vet inte

[00:54:37] de vet vad radio är de de skickar antagligen telegram till Ragnar i Amerika kan man skicka telegram från mellan Sverige och Amerika 1922 jag antar att det skickas då via olika länkar liksom eller eller går inte det vid den här tidpunkten

[00:55:04] de måste ha lagt en lina liksom över det vet jag faktiskt inte om det om det gick fick man skriva brev tar en månad för det att komma fram och ytterligare en månad tänk dig idag att du skulle säga det skulle man egentligen göra som en grej att man skulle göra som ett experiment med någon som är villig

[00:55:34] att göra det att man bestämmer sig för att bara skriva till varandra och skriva till varandra med samma typ av långsamhet som ett transatlantiskt brevväxlande måste ha gått till då för hundra år sedan förstå vilken eftersläpning i händelser och samtidigt tänker jag att livet

[00:56:03] kanske gick långsammare inte vet jag eller så är det bara en konstruktion därför att livet kanske fortfarande går långsamt det är bara att vi upplever att det går snabbt om jag ska vara helt krass så lever jag väl typ samma liv nu som jag gjorde för en månad sedan även om det inte känns så men jag menar det går liksom inte att ge efter för blixtimpulse jo man kan ju det man kan skriva någonting i stundens hetta och skicka över Atlanten

[00:56:33] men sen kan ju massa saker hända jag menar för mig om jag skickar ett argt sms till någon och så kan det gå tre minuter och sen inser jag att det här var ju jätteöverilat tänk dig då att du har skrivit ett brev där du skriver jag gör dig arvlös din djävel du är inte min son längre jag förraktar dig och förbannar den dag du föddes och så lägger man det ger man det till brevbäraren

[00:57:03] och sen vet man det här det här kommer dra en månad liksom under den här månaden så börjar man tänka att han var ju ändå en bebis lille Ragnar och jag bar honom vid mitt bröst och var så glad så glad i ty han var ju min förstfödde och mitt lilla barn och han höll så vackert om mitt finger när han betraktade mig sin mamma kanske inser man att inga brott i världen kan få mig

[00:57:33] att sluta älska min son och sen tänker man att nu har väl kanske Ragnar fått brevet och inget svar kommer ju på åtminstone en månad och när en månad har gått så dyker inget svar upp och sen läggs mossa överallt ihop och allt försvinner in

[00:58:02] i något typ av snårigt smärtblandat stål ulls förflutet och ingen håller längre reda på vem som sa vad eller vem som gjorde vad eller kände vad det enda som finns kvar i hemligheten som till vilket pris som helst måste hållas dolt för familjens ansikte måste räddas varför vilket ansikte

[00:58:30] det är svårt för mig som lever nu att relatera till det där att släkten är att det finns en image över släkten jag bryr mig väl inte om vad min släkt hur den uppfattas det är ju men jag kan förstå om det rör en själv men

[00:59:00] jag bryr mig ju inte om hur ja men kanske om det var någon pappa eller mamma liksom men inte ens där riktigt för jag är ju inte dem det är väl bättre att stå för det som är mörkt från det förflutna det här finns ju mer prekära exempel än min farmors brors förmodade stöld då för 103 år sedan

[00:59:28] men det finns ju riktiga mörker som ligger i folks släkter och det är bättre att prata om det då än att låtsas som att det fortfarande är en grej nu ska jag avsluta med en dikt som handlar om gikt

[00:59:58] när man släktled efter släktled vandra så är det lätt att tro att man bara har varandra men vi är i själva verket många fler som vi som kommer efter ser ett liv är inte bara nu ett liv är också jag och du