Bianca

[00:00:02] Wir sind Theresa und Nemo. Und deshalb sind wir zu Shopify gewechselt. Die Plattform, die wir vor Shopify verwendet haben, hat regelmäßig Updates gebraucht, die teilweise dazu geführt haben, dass der Shop nicht funktioniert hat. Endlich macht unser Nemo Boards Shop dadurch auch auf den Mobilgeräten eine gute Figur. Und die Illustrationen auf den Boards kommen jetzt viel, viel klarer rüber, was uns ja auch wichtig ist und was unsere Marke auch ausmacht. Starte deinen Test nur heute für 1 Euro pro Monat auf shopify.de slash radio.

[00:00:34] Hej och välkommen till Somna med Henrik. Din härliga höstsol, din mångsidiga multimiljärär i natten. Det är jag som är Henrik. Och det är du som är somna. Och det är som det är. Det som händer, händer.

[00:01:02] Och just nu finns det ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Hej Somna. Hej.

[00:01:31] Och välkommen hit. Till den här sorgliga ursäkten till podcast som är mitt försök att få dig att somna. Det är ingen hypnos. Det är inte självhjälp. Det är ingen avslappningsövning. Utan jag kan en grej. Och det är att prata. Och hitta på. Och det gör jag.

[00:02:00] Och det visar sig vara sövande då. För en del. Det kan hända att det krävs en eller två lyssningar. Kanske. Eller fler. Det här är. Inte. Som du kanske förväntar dig. Om du är ny. Om du är ny somna. Jag är. Vad ska man säga. Jag är ingen expert på det här.

[00:02:30] Välkommen alltså. Om du är en ny somna. Och om du är en gammal somna. Hej. Ska du ha. Var välkommen hit. Du som har. Svårt att somna. Eller som inte har det. Jag läste någonstans. Undrar vad jag läste det. Att det är. Fler som har svårt att somna. Eller det är fler som har. Det är fler som. Säger att de har svårt att somna.

[00:03:00] Jag vet inte vad det betyder exakt. Om det är så att fler har börjat tala om det. Eller om det faktiskt är så att fler har svårt att somna. Än 1906. Bianca Ingrosso. Läste jag har svårt att somna. Jag bara drog upp henne här. Jag brukar ju väldigt sällan prata om. Riktiga kända personer i Somna med Henrik. Okej. Men bara därför.

[00:03:32] Vet du somna. Tänk om jag skulle prova. Att bjuda in Bianca Ingrosso. Till. Somna med Henrik. Innan du nu rusar iväg. Och. Tar sats på långt håll. Och springer med benen sådär som. Gråben i. När jag tecknade filmserien. När. Han jagar den här lilla fågeln. Och springer upp i kyrktornet. Och skriker ut över.

[00:04:01] Socknen att. Henrik Stål. Har börjat med riktiga gäster. I Somna med Henrik. Så vill jag bara säga att. Självklart kommer jag aldrig ha en riktig gäst. Här. Här. Ibland. Jag hör ju intervjuer. I Somna med Henrik. Med fiktiva personer. Det kan vara. Djur. Eller. Människor. Jag hittar på. Eller rent utav begrepp. Och ting. Och sånt.

[00:04:30] Jag har aldrig intervjuat. En riktig människa. Fiktivt alltså. Jag vet ju att. Du Somna kommer att bli helt. Nästan övertygad om att. Bianca Ingrosso är här i studion. På riktigt. Men jag vill alltså försäkra dig om att. Hon inte är det. Jag. Beundrar Bianca Ingrosso. Och jag kommer inte säga hennes. Både för och efter namn. Hela tiden här. Men jag beundrar henne. Väldigt mycket. Och. Känner mig besläktad med henne. På många sätt.

[00:05:00] Även om vi är i två helt olika branscher. Och. Det här är inte. Något slags anspråk. Av att jag vet vem hon är. Eller så. Nu blev det så här bara. Är det här kanske. Mitt sista avsnitt. Okej men. Målet är ju att. Jag ska ju hjälpa. Bianca att somna. Det måste ju vara. Hela vitsen med det här avsnittet. Okej så.

[00:05:30] Somna. Det här är ju. Avsnittet är till dig. Precis som vanligt. Men själva formen är. Till. Att nu ska. I det här avsnittet. Ska jag hjälpa. Bianca att somna. Det är därför jag har bjudit in henne hit till. Till studion. Så. Jag är lite nervös. Jag har ju aldrig haft en. Verklig gäst här inne förut. Välkommen in. Bianca.

[00:06:00] Ingrosso. Tack ska jag ha. Varsågod och sitt. Det är tyvärr så här i Äventyrsvargen. Det är alltså namnet på min studio. Jag måste säga en liten passus här. Jag tror inte att Bianca vet. Att det finns en podd som heter Sådana med Henrik. Jag tror inte att hon är en lyssnare. Så kanske att jag måste. Så här. Bianca. Om du hör det här nu. Så är det här alltså. En insomningspodd. Det är meningen.

[00:06:30] Att. Man behöver inte lyssna så noga på vad jag säger. Sätt på mig i bakgrunden. Och låt mig bara mala på. Lyssna på det du lyssnar på. Och. Gud vad konstigt det här blev nu. Det är som att det är ett personligt avsnitt. Till Bianca. Okej men det här är ett vanligt avsnitt av Sådana med Henrik. Det får bli så nu. Okej. Så.

[00:06:59] Man behöver liksom inte lyssna då. Men du som är här nu. Hos mig i studion. Låtsas Bianca. Du får ju. Du får ju. Svara och säga på frågorna. För att om du bara lägger dig och sover nu. Då blir det ju svårt. Utan jag tänker att. Du och jag får väl diskutera lite grann. Och jag får vara din sömndoktor helt enkelt. Jag får. Diskutera fram någonting med dig. Nu vet jag ju att. Att.

[00:07:27] Jag är ju ingen sömnexpert. Jag kan ju inte ge några riktiga råd och så. Så jag. Jag ger mig inte in på det. Utan. Välkommen hit. Sitter du bekvämt och sådär. Ja. Det är ju fint här i studion tycker jag. Tack. Det betyder väldigt mycket att du tycker det. Jag har ju en känsla av att du är en person. Som. Har en väldigt uttalad känsla för stil. Som du gillar.

[00:07:58] Så det glädjer ju mig att du gillar det här. Jag tror att om vi skulle träffas i verkligheten. Så skulle jag känna mig omedelbart. väldigt nervös över att jag. Jag tror att jag skulle tänka väldigt mycket på vad jag hade på mig och sånt. Det känns som att du har en otroligt stark känsla för vad du gillar och inte gillar. I stil och ton och färg och sånt. Ja. Det stämmer.

[00:08:29] Men jag är glad att vara här. Det här känns spontant och härligt. Grejen är att jag är ju extremt spontan. Och. Jävligt. Ursäkta uttrycket. Kul att ha att göra med. Det är åtminstone ditt intryck av mig Henrik. Eftersom det är du som sitter här och fantiserar. Just det. Jag ber om ursäkt. Vem är det som pratar nu? Är det du eller jag?

[00:08:58] Det är oklart. Förlåt mig somna. Jag bryter mig själv här lite mitt i intervjun. Du får ursäkta Bianca. Men jag måste säga att. Det här. Jag provar något nytt här nu. Jag fick idén. Nyss. Att. Hur det skulle vara att intervjua en verklig person på Låsas. I podden. Som en idé liksom. Och om det blir bra. Nu blir det lite så att try out med dig Bianca. Men om det blir bra.

[00:09:29] Då kan det här bli en återkommande grej. Och så kan du somna. Skriva till mig vilka gäster du vill att jag ska ha. Det kan ju vara vem som helst. Jag behöver ju inte. Jag behöver ju inte vänta på att kontakta någons pressagent. Eller så. Eller vänta på att någon ska svara på mitt mail. Utan jag kan ju bjuda in vem som helst. Kravet är att det är en person som finns då. Och.

[00:09:55] Intervjuerna får ju ske mot bakgrund av att jag inte är journalist. Och att jag inte vet kanske så mycket om de personerna jag intervjuar. Och att syftet fortfarande är att du ska somna till det här. Om du inte tycker det är kul förstås. Då får du lyssna. Du får göra precis som du vill. Det är inte så himla märkvärdigt. Egentligen. Det här som jag håller på med. Det är inget knep.

[00:10:23] Eller någon speciell strategi jag håller på med. Jag bara pratar. Om allt och ingenting. Och du kan bara slappna av. Och låta dig skölja med. Okej förlåt. Bianca var var vi? Du har ju svårt att sova har jag läst. Du har nu. Ganska nyligen haft. Jättesvårt att somna. Och inte sovit typ alls har jag läst. Förlåt om jag. Tolkar det fel. Jo.

[00:10:53] Jag är ju. Jag är ju väl antar jag som du Henrik. en person som håller på med grejer. Alltså. En sak som man kan säga om mig. Är att. Jag håller på med grejer. Om folk frågar så här. Vem är den här Bianca? Då kan jag säga. Jag är en sån som håller. Eller kan andra säga om mig. Jag är en sån som håller på med grejer. Alltså om man ska. Koka ner allt. Istället för att räkna upp allt jag gör.

[00:11:23] Programledare och. Artist. poddare och. Och. Mordes. Märkes. Och smink. Varumärkes. Manifesterare. Det är nog ett ord som jag tror. Att du. Absolut använder det. Bianca Ingrosso. Jag tror att du använder ordet. Mordemärkes. Manifesterare. När du beskriver dig själv. Smink. Kollektions. Utövare.

[00:11:55] Ja. Men vad väntar du dig? Jag vet väl ingenting. Om den världen. Jag är ju en. Jag har ju ingen koll på någonting. I alla fall då. Så. Om man. Om man hårdrar det då. Så är det som att. Om man inte vill hålla på att ge sig in i olika kringelig krokar. och beskriva alla möjliga små och stora saker som jag gör eller har gjort. Så är jag alltså en person som håller på med grejer.

[00:12:24] Alltså när jag går till jobbet. Med Kaja Cosmetics. Då. Då håller jag på med grejer. När jag leder min talkshow. Spelar in den. Då håller jag på med grejer. När jag hänger med min familj. Eller min hund. Då håller jag på med grejer. Det är väldigt sällan som jag inte håller på med grejer. Och det kanske är det som är en av mina. Jag kan liksom inte riktigt påminna mig om.

[00:12:54] När jag sist inte höll på med någon grej. Och där vet jag ju att du och Henrik är likadan. Ja vad kul vad smickrad det blir att du har koll på mig. Ja jag skulle säga att en stor utmaning. För folk som då citat håller på med grejer. Det är att stundtals inte hålla på med grejer.

[00:13:21] Man tenderar ju så som varande en person som har många bollar i luften. Att bli en person som ofta sitter i skiten. Citat. Som ofta har en väldig massa krav på sig. Och väldigt lite tid. Väldigt många uppgifter att utföra under en mycket kort tidsrymd. Och i förekommande fall är man kanske också känslig då. Man går in med hela sitt väsen i sina saker. De här grejerna man håller på med.

[00:13:50] Och lämnar dem öppet liggande för andra. Att tycka och tänka om. Det gäller ju både ens egen personlighet. Och sakerna man. Alltså de här grejerna man gör. Speciellt om man är väldigt offentlig som jag är då. Nu är det jag och Bianca som pratar. Det är klart att då blir det ju extremt laddat och viktigt allt man gör. Vare sig det är en post i något sociala medier.

[00:14:20] Eller om det är en produkt. Eller bara en dag när man rör sig genom samhället. Det är ju på något vis en oupphörlig ström av. En oupphörlig ström av. När saker står på spel. Varje enskilt ögonblick blir. Om man hårdrar det och ska låta lite dystopisk.

[00:14:49] Så är det som att varje enskilt ögonblick av ens dag. Blir en liv och död situation. Utan att det för den skulle är farligt. På det sättet att man går runt och är rädd. Men att man hela tiden riskerar att den här situationen kan löpa ut till något som jag inte vill. För det här kan jag verkligen känna igen mig i. Nu är det jag och Henrik som pratar. Fast jag inte alls lever samma liv som du.

[00:15:18] Inte på långa vägar. Men att jag kan känna att jag har en. Vad ska man säga. Jag har en väldigt. Kontinuerlig känsla av. Att det här. Vill jag inte ska ske. Det måste jag se till att det inte sker. Eller det här vill jag ska ske. Eller nu måste jag leverera det och det. Och det skapar ju en. Stress naturligtvis.

[00:15:47] Oavsett om man tycker om det här livet eller inte. Så skapar det ju en stress som. Tar. Som kostar någonting. Och då har man svårt att sova. Så tänker jag mig. Är det så det är för dig Bianca? Ja. Utan att. Utan att. På något vis göra anspråk på att jag är den riktiga. Riktiga Bianca som pratar. Så tycker jag absolut att det är så. Under hektiska perioder. Så vänder jag på dygnet. När jag spelar in tv. Och sköter bloggen.

[00:16:18] Eller. Och så måste jag gå upp tidigt kanske. Och så går jag. Kanske hinner jag inte gå och lägga mig. Och sen så är jag också en sån som är uppe sent på nätterna. Jag är lite av en nattuggla. Jag har svårt att komma till ro på kvällarna. Jag blir kreativ och aktiv sent. Oftast. Och sen så har jag. Jag grubblar och släpper. Inte riktigt taget över saker.

[00:16:46] Även om jag har blivit bättre på det med åren. Jag. Har väldigt höga krav på mig själv. Och jag känner att jag vill. Leverera perfekt. Och den strängaste kritiken. Är ju jag själv. Även om jag måste säga att. I kommentarsfält och sånt. Så finns det en del. Som är ännu strängare. Ja. Och det lustiga med dem. Är att de är mästare på.

[00:17:16] Att manipulera min inre kritiker. Så att den tror på vad de skriver. Och det gör att jag får svårt att somna. Tankarna liksom mal. Och jag kan inte somna. Det blir som en loop. Och jag har. Jag har svårt att. Trots att jag är så van nu. Släppa taget om allt som tycks om mig. Till exempel. En podcastare som. Helt fräckt bara gör en podd om mig.

[00:17:50] Förlåt. Om det är så. Om det här är en jättedålig idé. Att jag har med kända gäster. I sådana med Henrik. Då ska jag sluta med det. Men. Det testar vi. Det är som det är. Det som händer händer. Okej så. Det låter ju som. Du låter ju som. Vi liknar varandra. Du och jag. Men att du verkar ha mycket högre belastning. Än vad jag har. Bianca. Jag har ju. Jag har ju en.

[00:18:19] Lättare tillvaro. På det sättet. Att jag. Inte driver ett stort miljonföretag. Och att jag inte är en väldigt omtalad och om. debatterad person. Som de flesta människor har åsikter om. Visst. Då får jag bara sticka in en liten kort grej där. Somna. Och Bianca om du ursäktar. Visst är det konstigt det här. Att vi. Känner oss. Tvungna att ha åsikter om människor vi inte känner. Visst är det konstigt.

[00:18:50] Jag märker ju det om mig själv. Även om det är väldigt väldigt liten skala. Men att. Ibland så upplever jag. Att människor. Framförallt i sociala medier. Har väldigt svårt att skilja på sina egna. Sina egna trauman. Preferenser. Och. Ix. Och. Det som jag är. Och presenterar. Och gör. Det är som att.

[00:19:18] När man håller på med grejer. Som vi gör. Så. Det är som att man på ett sätt. Blir. Sin publik. Känner du det. Bianca. Att det är som att du är en. När de tittar på dig. Nu säger jag dem som om det vore en homogen grupp. Det är klart det inte är. Men. När du blir betraktad. Så är det som att de tar en liten bit av dig.

[00:19:48] Och låter den smälta ihop med dem. För det känner nämligen jag. Och det känner också andra personer i offentligheten som jag känner. Att. Det är som att människor. Blir personligt förorättade och kränkta. Nästan som om man gör det mot dem. När det är man själv som utsätts. Eller gör saker. Känner du det. Ja. Svar ja.

[00:20:20] Alltså det är stress. Det är stress från att vara entreprenör. Som jag är. Det är. Oro och. Ilska och. Men framförallt oro. Och självkritik över. Förväntningar och kritik som jag får. Och sen finns det naturligtvis. Biokemiska orsaker till att jag inte kan sova heller. Och jag har jobbat för mycket.

[00:20:52] Jag har för lite socialt liv. Eller har i alla fall haft. Och. Sen är det väl det där. Att jag egentligen bara tror jag vill. Vara med familjen. Och typ. Ha en lugn dag. Och ha min. Hålla på. Bara umgås med min hund och min familj. Och de som jag tycker om. Mina vänner då.

[00:21:23] Det är ju på ett sätt som att. Tankevärlden. I mitt huvud. Min tankevärld. Är som en. Det är som att det finns två stycken. Eller det är som att det finns tusen Bianca. Egentligen. Dels jag själv. Som egentligen bara jag känner. Möjligtvis. Kanske. De som lever närmast mig. Men mest av allt jag. Jag är ju den enda som har nyckeln till mitt eget universum. Och sen.

[00:21:54] Utöver mig då. Så finns de som känner mig lite grann. Där finns det ju ytterligare några stycken Biancor. Och sen. När man går ut till. Alla de som. Ser mig. Och tittar på mig. Och konsumerar det jag. Sänder ut. Där finns ju lika många Biancor. Som det finns människor på ett sätt. Och ibland när jag ska sova. När jag ligger där i sängen. Och. Och ska samla ihop mig. Och gå tillbaka in i. Då är det ju som att man ska gå in i. I lilla Bianca. Och låsa om sig egentligen. Men det är så svårt.

[00:22:24] För att alla de här. Tusentals Biancorna. Som är ute i världen. Och har en massa. Olika agender. Och personligheter. Och ansvar. Och problem. De vill ju följa med in. I mitt lilla. Lilla Biancarum. Där jag ska sova. De bara står i dörren. Och tränger sig. Försöker. Putta undan. Alla möjliga. Hinder jag har satt upp. För att de ska komma in.

[00:22:54] Och det. Gör ju att. Att det är. Väldigt svårt. Att somna för mig. Men jag. Jag vill. Kan vi inte istället byta ämne Henrik. För att just nu så känner jag lite grann. Eftersom det är du själv. Som låtsas vara jag just nu. Och eftersom du inte känner mig. På riktigt. Utan bara sitter och höftar här nu. Så kan det ju lätt bli lite. Arrogant. Lite övertrampigt.

[00:23:23] Så därför skulle jag istället vilja. Kan du inte. Kan vi inte istället gå över till. Att du. Att vi pratar om. Hur. Hur det skulle kunna vara. Kan vi inte istället bara. Måla upp en vision. Du och jag tillsammans Henrik. Om. Hur det skulle kunna vara. Därför att. Jag har ju mitt drömjobb. Jag lever ju mitt drömliv. Jag har ju valt det här.

[00:23:52] Därför att jag älskar det jag gör. Och jag älskar min publik. Och jag älskar. Mina projekt. Mina grejer. Som jag håller på med. Det borde ju kunna gå. Och leva det här livet. Som ett jäkla paradis. Eller hur. Ja. Ja. Ja. Du har rätt. Du har rätt i det. Det var väldigt klokt sagt. Tack ska jag ha.

[00:24:24] Jo men. Alltså. Det måste svårare saker. Har väl utförts. I mänsklighetens historia. Jag menar. Handen på hjärtat. Några människor har. Med hjälp av siffror. Ettor och nollor. Och tusentals sidor. Skriva de här siffrorna på. Räknat ut hur man kunde skicka. Apollo. Projektets första rymdsonder. Till månen. Det har man räknat ut. Då borde ju du och jag. Henrik.

[00:24:53] Kunna räkna ut. Hur man lever ett liv. Som vi gör. Och ändå mår psykiskt bra. Och sover gott på nätterna. Det borde väl vara möjligt. För alla. Som har ett rörligt inre. Och ett upptaget liv. Men ändå lever sin dröm. Det borde väl vara mer möjligt. För oss. Än för någon som lever. Med någonting den hatar. Och som.

[00:25:22] Kämpar emot vind. Så att säga. Borde det inte vara ganska lätt egentligen. Handlar det inte egentligen bara om. Alltså nu. Bara chanser. Höftar jag här. Jag vet ju inte. Men borde det inte vara väldigt lätt egentligen. Att bara rent intellektuellt fundera ut. Vad är det som ska till. För att min tillvaro ska vara balanserad. Det här gäller ju alla somna. Får jag bara säga. Vad är det som är. Vad är det egentligen som krävs.

[00:25:52] Tänk om det bara rör sig om två tre saker. Som man kan ändra ganska lätt. Om man istället för att. Känna alla de här känslorna kring sin obalans i livet. Som man ju gör. Man känner förtvivlan. Över att det inte är som man vill. Över att man har tagit på sig för mycket. Över att man jobbar för mycket. Eller att. Människor inte förstår en. Eller att man är i konflikt med någon. Eller att man är sjuk. Eller att man har ångest och inte vet varför.

[00:26:23] Man tar ju på sig så mycket. Man drar ju. Det är ju så mycket känslor. Inblandade i den här processen. Och. Om man kunde. Bara för en stund. För jag menar inte att man ska ta bort känslorna. Det är ju inte meningen att man ska bli en känslokall person. Men om man tar bort känslorna för en stund. Och bara kritiskt betraktar det. Ungefär som de här människorna som räknar ut hur man skickar upp en rymdraket till månen.

[00:26:51] Men de höll ju inte på att skrika och slita sitt hår. Och kritisera sig själva och banka huvudet mot väggen. De försökte ju räkna ut hur man gör. Och när det inte gick så gjorde de på ett annat sätt. Och det är klart att de kanske kände frustration. Men i arbetet så fanns det liksom ingen plats för frustration. Själva arbetet var siffror. Nu säger jag att man skulle använda sig av den typen av lite kall inställning till att bryta ner.

[00:27:20] vad det är man behöver i sitt liv. För att det ska kännas åtminstone något som är balanserat. Jag tror ju för sig aldrig att man kan leva ett helt balanserat liv. Jag tror att man alltid, om man är en kreativ person som du är. Bianca. Så är det ju en omöjlighet att leva ett liv som är fritt från konflikt och friktion.

[00:27:48] Olika sidor av ens liv kommer ju att kollidera oavsett. Gud vad jag längtar. Förlåt jag avbryter dig Henrik nu. Men nu längtar jag så mycket efter. Tänk dig att det är morgon. Och det silar in morgonljus genom gardinerna.

[00:28:13] Du vet det där ljuset som, de här genomskinliga skuggorna som blir av tunna gardiner. Mjuka mönster på mattan och sovrumsväggarna. Och att jag är vaken. Men jag blundar fortfarande. Och jag har sovit riktigt gott. Alltså, riktigt gott. Men det är inte som att jag vaknar och är yrvaken eller inte vet vad jag är. Eller att hjärtat börjar slå väldigt fort på en gång.

[00:28:42] Utan det är, jag är pigg men alldeles lugn. Täcket omkring mig. Jag märker själv att mina andetag är lugna och djupa. Nästan i takt med, för det är hav utanför. Ingen veckaklocka eller så. Ingen broska. Jag bara vaknar av mig själv. Och det är morgon faktiskt.

[00:29:11] Men jag har sovit hela natten. Och jag sträcker på mig. Och hela familjen har varit uppe en stund. De rör sig sådär lugnt i huset. För att inte störa. Och jag öppnar balkongdörren. Så det kommer in sån här frisk morgonluft. Det luktar hav. Salthav.

[00:29:45] Och tyllgardinen prasslar. Och när man tittar i rummet. Nu har jag rest mig uppe ur sängen. Så när man tittar i rummet så ser man dammkorn som dansar. I ett liksom snett solljus. Jag funderar lite grann på om jag ska lägga mig igen. Men det finns ingen sån här bedövande, bultande trötthet som kan infinna sig.

[00:30:12] Du vet man vaknar och dagen är som suddig och knivskar på en och samma gång. Som gjord av pixliga. Dagen är liksom pixlig. Pixlig. Som gjord av som en gammal VHS-film. Det finns ingenting att göra just den här dagen. Ingenting som kräver min uppmärksamhet. Allt är klart. Ingenting jag måste göra.

[00:30:41] Inget möte. Inget mål. Och inuti är det som en lugn, mjuk boll. Det är liksom en hel dag nu. Som är som en stor, öppen, mjuk fann att bara vila i. Det här kan man ju önska sig. Men det är så sällan som det är så.

[00:31:08] Och då kan man gå omkring dag efter dag efter dag och vara arg och ledsen på att världen inte är sån. Mitt liv är inte sånt. Och då känner man förtvivlan. Men är det inte så här? Rättar man mig ha fel?

[00:31:27] Är det inte så här att det man gör är så här? Jag vill inte låta som en självhjälpsguru. För det ska gudarna veta. Det är jag inte alls. Men jag har bara tänkt att om jag bestämmer mig för att under en sekund låtsas att någonting annat än det som gäller är sant.

[00:31:54] Jag brukar ju säga det att om man leker med den här tanken på att ingenting är farligt. Den där återkommer jag till då och då. Nu är det jag och Henrik som pratar om du undrar somna. Så du får gärna väga in här Bianca om du känner att du relaterar till det här. Men jag kan... Under många år i Somna med Henrik så har jag dragit det här exemplet några gånger.

[00:32:24] Det är att man ska leka med tanken på att ingenting är farligt. Och med farligt menar jag då inte bara det här livsfarliga. Som att bli överfallen av en tiger. En sinnessjuk tiger på tunnelbanan. Det är klart att det är en farlig situation. Man går på tunnelbanan och så sitter en tiger där. I en av de här fyrsätena. Och stirrar på en. Och man vet att man kan inte möta blicken för då är det kört. Men så gör man det.

[00:32:53] Ja då är man ju fast liksom. Och sen börjar han prata högt och skratta och sådär. Och sen bara jaga ändå och sådant. Förlåt. Så det är ju naturligtvis farligt. Men det får man leka med. Det är inte farligt. Men även små saker. Som att göra bort sig eller misslyckas. Eller bli kritiserad. Eller bli hatad. Eller vara det man innerst inne är rädd för att vara. Är rädd för att man kanske är.

[00:33:26] Rädslan för att man egentligen bara är ett misslyckande. Att man egentligen bara är en tönt. Som de sa i högstadiet. Att man egentligen bara är en loser. En fiant. En tönt. En. B-människa. Och man leker med tanken på. Att det inte.

[00:33:56] Är farligt. Alltså. Jag vet att det inte. Det här handlar inte om att. Vad säger man. Det handlar inte om att hypnotisera sig själv. Eller någonting sånt. Det är en väldigt. Praktisk tankeövning bara. Så. Vi säger att. För en sekund nu. Eller två. Fem sekunder. Så finns det ingenting som är hotfullt. Ingenting som är farligt.

[00:34:26] Ingenting som gör ont. Alltså. Även det som gör ont. Gör inte ont. Vi bara bestämmer oss för det. Allt som är. Problem för oss i livet. Som bygger på. Rädsla. Och som skrämmer oss. Och besvärar oss. Och får oss att bli ledsna. Ingenting av det. Gäller. Vad händer då. Med dig. Vad händer då.

[00:34:56] Med allt som är du. Om det inte finns några hot. Om det inte finns några hinder. Om det inte finns några problem. Vem blir du då. Det här. Hos mig. Så. Skapar det här. Ett stort tomrum. Och där kan man bli rädd för. Det där tomrummet. Det kan kännas. Väldigt skrämmande. För att plötsligt. Så försvinner en del av ens identitet. Jag tror att det ohjälpligt är så. Att man.

[00:35:26] Sätter ihop sig själv. Med det som är ens hinder. Därför är den här tankeövningen. Så rolig. Att göra. Därför att. Jag menar inte att man kan trolla bort. Allt som är farligt. Och besvärligt. Och sorgersamt i livet. Tvärtom ju. Det går inte att värja sig. Mot det som gör ont. Men. Finns det inte någonting. Väldigt häftigt med. Att. Börja fantisera om. Vem är jag. Om ingenting är farligt.

[00:35:57] Då är det som något stycke av Hans Zimmer. Bara ligga som ett raster över vardagen. Och man flyter bara ut. Man flyter. Ut. Och blir större. Och täcker hela rummet. Trädgolvet är svalt under mina fötter. Och jag andas djupt. Och lyfter ansiktet mot ljuset.

[00:36:25] Duften är som extra syrerik på något sätt. Det känns som att man andas in något som renar en. Och för första gången på hur länge som helst. Så känner jag mig helt avslappnad. Och jag ser mig själv i spegeln. Ruffs i håret. Sömnfejs. Och jag ser.

[00:36:54] Jag blir lite överraskad över hur avslappnad mitt ansikte ser ut. Det är som att det finns en ro över min blick som jag har saknat. Alla ljud är så stilla och mjuka. Och så går man ut på verandan. Och det är morgon.

[00:37:23] Och så är det ens hund är där. Och den är ju bara. Den bara gillar ju en. Oavsett om man har förlorat hela dagen. Om man har förlorat hela världen under dagen. Om allting ramlar och rasar. Om man känner att man är som ett kort hus. Som är på väg att ramla isär. För minsta lilla vindpust. Så är ju.

[00:37:52] Hunden gillar ju en trots det. Hunden ser inte det. För hunden är man Gud. Alfa. Ledaren. Vem blir man. När man. Bestämmer sig för att sluta vara rädd. När jag var liten. Så.

[00:38:22] Brukade jag. Jag var så rädd för. Nu är det jag och Henrik som pratar. Jag måste ju göra den här särskiljanden. Eftersom. Jag vet att jag är en. Otroligt begåvad skådespelare. Som gestaltar Biancas röst. Väldigt bra här. Men. Men. Jag måste ändå. Säga då. Att det är jag och Henrik som pratar. Nu. Så att det ska bli extra tydligt. När jag var liten. Så var jag så rädd för allting. Jag var rädd för.

[00:38:52] Stormar och vind. Och ibland när det blåste. Så brukade jag. Ibland bli rädd. När jag gick hem från skolan. Och gick på grusvägen. Upp mot. Just det Bianca. Det är ju. Jag är uppvuxen i en liten by i Dalarna. Jag vet. Jag har inte riktigt koll på. Vad du är uppvuxen. Men. Jag misstänker att det är här i trakterna. Men.

[00:39:22] När jag säger grusväg och sånt. Så tänker jag att du har säkert någon typ av landställer referens till detta. Det är som en. Men egentligen som en liten Dala i Dyl. Liksom. Jag. Jag. Gick då längs den här grusvägen hem till vårat hus. Och så blåste det. Jätte jättestarkt. Över åkrarna. Och då blev jag lite rädd. Det hade varit storm en vinter hos oss. Och då höll min lillebror som var bebis då. Nästan på att blåsa bort.

[00:39:50] Och det var väldigt traumatiskt för mig. Så jag. Jag var ju kanske tio år då när det hände. Så sen dess var jag liksom lite rädd för. Att jag skulle blåsa bort tror jag. Och. Samtidigt så. När den här vinden kom och jag blev rädd. Så kände jag att. Det var väl ändå typiskt att den här dagen. Nu. Jag mådde ju så bra. Och nu är jag. Så nu är jag ledsen och rädd. Och då kunde det vakna någonting i mig. Som en ilska liksom.

[00:40:18] Då kunde jag skrika åt den här vinden som var så otäck. Är det det här allt du kan? Kom igen då. Blås bort mig om du. Om du kan. Kom igen då. Ta i hårdare då. Kunde jag skrika liksom åt vinden. Och då kunde det ju hända att vinden faktiskt gjorde det. Att den tog i ännu mer. Och då blev jag rädd. Riktigt rädd. Men det där har stannat. Det här minnet sitter kvar av en anledning tror jag.

[00:40:46] För det är ju så skönt. När man bestämmer sig för att viljemässigt säga nej. Nu räcker det. Nu vet ju inte jag. Bianca. Om du är rädd för saker på samma sätt som. Som jag. Jag skulle väl säga att jag. Rädsla är en av mina stora hinder i livet. Jag. Jag. Är en orolig person. Jag kanske är mer orolig än vad jag är.

[00:41:15] Du verkar ju ha mer. Du verkar ju. Om jag får ge mig på en gissning då. Så verkar det som att du är. Perfektionist. Och att dina rädslor rör sig kring. Ditt inre på något vis. Din person kanske mer. Jag har ju varit rädd. Jag har ju tagit ut min rädsla ut i rummet på många sätt. Jag har ju väntat på. Men så här. Stormen ska komma och blåsa bort mig. Eller att jag ska bli sjuk. Eller.

[00:41:43] Så egentligen yttre saker som drabbar mig. Och. Det som det andra då. Att jag. Inte vill att folk ska se. Att jag egentligen bara är en liten tönt. Som inte är värd något. Och det tror jag att du också har. Någonstans långt inne. Det tror jag alla kreativa människor har. Men. Jo. Vad skulle jag säga med det. Det är att. Jag. Jag har inte.

[00:42:17] Jag har. Åh gud. Vad skulle jag säga. Du sover redan. Somna. Det är bra. Det är bra. För nu. Nu är jag inget bra alltså. Och det här är en övning då. Okej. Det här blir en övning också för dig Bianca. Det här. Nu sitter jag ju här och har ingen aning om vad jag ska säga. Och det här är. Följ detta exempel. Lite som. Jag såg dig göra någon. Något inlägg här nu.

[00:42:47] På. TikTok tror jag. Och. Det kändes. Avslappnat också. Som att du inte riktigt visste vad du skulle säga. Och visst var det. Visst är det skönt. Visst är det skönt. När man ger sig själv space. Att bara vara. Men. Det jag är ute efter tror jag är. Att också. Att ge sig själv space. Att vara riktigt dålig. Det kan vara en utmaning. Och en övning. Att vara riktigt.

[00:43:17] Riktigt dålig. Alltså dålig som man tycker själv. Därför att det är ju inte nödvändigtvis så. Att dålig som man tycker själv. Är synonymt med dålig. Som andra tycker. Det går ju ändå inte att göra alla nöjda. Varför ska man ändå försöka. Varför ska man försöka. Slåss hela sitt liv. Med att upprätthålla och uppfylla allas önskningar. Det går ju inte. Eller är det ens önskvärt. Även om man kunde det. Om man kunde skapa en AI version av sig själv.

[00:43:45] Som kunde tillfredsställa alla människors preferenser och åsikter. Jag kunde vara Henrik med. Alla de här människorna. En speciell Henrik för alla. Deras egen Henrik. Försvinner inte hela vitsen med. Att man är den man är då. Försvinner inte hela anledningen till varför man tycker om. Och följa dig Bianca till exempel. Inte hela anledningen till att människor.

[00:44:16] Blir följda. Sedda. Beundrade och hatade. Är ju. För att de är. De de är. Du är väldigt klok Henrik. Tack ska jag ha för att jag. För alla kloka ord. Tack. Tack så mycket. Snäll du är. Som säger.

[00:44:45] Det här är ju jättekonstigt. Att ha en levande person här inne. Alltså jag tror att den förra gästen. innan dig. Han hette. Bäcket. Hette han i efternamen va. Han. Han var världsmästare i. Att sitta och titta på färg som torkar. Han var ju då en icke existerande person. Även om han. Kort. Brangs i dagen. Brangs. Brangdes. Bringades i dagen.

[00:45:16] För poddens räkning. Men. Och nu finns han väl kvar i. Somnas. Medvetande någonstans. Men du finns ju på riktigt. Och du kanske också hör det här på riktigt. Det. Det slog mig. Ja men då är det så. Alltså. Gud. Det här. Det här.

[00:45:45] Den här. Livrädda lilla människan. Som sitter bakom bröstbenet. Och ser till vad man ska göra och inte göra. Vad man ska säga och inte säga. Vad man får och inte får. Alltså det. Jag kan inte nog. Understryka. Vad viktigt det har varit för mig. Att. I den här podcasten. Slänga allt sånt åt skogen.

[00:46:15] Det är som det är. Det som händer händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Det är ju sant. Det är så oerhört lite som vi har kontroll över. Och det som vi har kontroll över. Det kontrollerar vi ju. Jag menar. Det är klart att det alltid finns andra saker att skaffa sig kontroll över. Det här jag sa om att. Hitta en punkt i tillvaron där man.

[00:46:45] Med hjälp av någon typ av analytisk. Förmåga. Kan skärskåda sitt liv. Och lägga om små detaljer. Som gör att det. Blir bättre. För en. Det tror jag på. Men jag tror inte att det kommer att ske genom att man fundamentalt upphör att vara den man är. Eller att man gör några enorma livsomställningar. Ja men okej. Så jag la av mig alkohol. Det var en ganska stor omställning.

[00:47:15] För jag var ganska aktiv. I krog i svängen. Okej. Så det var en. Nu är det jag som pratar. Henrik alltså. Så okej. Det. Det var en. Ganska stor livsomställning. Att få barn var en. Stor livsomställning. Men. Annars är det ju.

[00:47:43] Jag är ju fortfarande fundamentalt jag. Det kommer ju aldrig att ändra sig. Och nu vet jag faktiskt inte vad jag skulle säga med detta. Det är någonting oerhört befriande i att. Alltså jag har någon typ av grundidé om att jag ska vara snäll då. Jag ska inte retas eller mobbas eller så.

[00:48:13] Med flit i alla fall. Och jag. Jag ska försöka se alla människor som någon som ska lära mig någonting. Som är viktiga för mig. Alla människor. Det gäller ju dig Bianca. Men det gäller alla andra också. Det gäller också folk jag möter. Jag blev nästan påkörd av en cyklist. När jag körde hit till studion idag. Och.

[00:48:44] Han blev väldigt arg. Fast det var han som cyklade in i mig. Han blev jätte jättearg. För att jag hade mage att köra bil på vägen. Där. Jag kan inte åka på cykelbanan. Det kan jag däremot. Han men han. Han ville inte det. Hans cykel var nämligen en resercykel. Då måste man åka på bilvägen. Och då blev han jättearg för att jag inte. Jag vet inte.

[00:49:13] För att jag inte körde upp på cykelbanan. Sådär. När han kom dundrande. Då skrek han åt mig. Så att hans tunga nästan lossnade. Och då blir jag så arg. Då tänker jag. Man blir också ledsen. Och så känner jag mig dum. Och sårad. Och så känner jag. Det här kommer förstöra hela min dag nu. För att jag blir så ledsen och arg på. Den här random människans. Fullständigt oförståeliga vrede. Och.

[00:49:42] Då tänkte jag. Att. Det här är min. Lärare. Det här är min läromästare. Den här mannen. Hans jobb är att lära mig grejer. Och jag måste vara ödmjuk inför hans stora visdom. Jag låtsas ju då. För jag är ju. Jag tycker han är dum i huvudet. Förlåt. Alltså det är ju så. Men. Jag låtsas. Och. Det som händer då. Är att. Jag blir. Slutar vara arg. För jag skrattar ju åt. Att han skulle vara min läromästare.

[00:50:12] Det finns ingenting hos honom. Som jag tycker är värt att lägga på minnet. Men det är just det. Då blir det hans. Det blir futtigheten i situationen. Så himla tydlig. Tänk om du skulle prova det. Någon gång. Alltså. Inte för att jag vet hur det är. Att ha. Sån uppstånd. Kring sin person. Som du har. Bianca. Men. Låt säga att jag. Låt säga att du.

[00:50:42] Nästa gång du blir. Du får ta emot. Det behöver inte vara rent hat. Det kan ju bara vara någonting som rubbar dig. Någon som tycker någonting om dig. Som. Sätter dig i kontakt med någon mindre trevlig aspekt. Och sida av dig själv. Och dina egna rädslor och nojor. Så. Du läser någon. Random människas åsikt om dig. Och den går. Och det går för långt in. Vad skulle hända om du istället för. att. Försöka hålla dig borta från dig.

[00:51:13] Sade. Okej. Här är en person som vill säga någonting. någonting. Och så låtsas du för en stund. Att den personen är en klokvis guru. Som sitter på en bergstopp någonstans. Och säger saker. Då blir det så löjligt. För det är så uppenbart. Inte fallet. Den här personen är ju. Ett haveri. Av olika känslor.

[00:51:43] och har fullt show. Med att hålla styr på sig själv. Och vet ingenting om dig. Och. Det framträder så tydligt. När man tittar på det. På det sättet. När man vänder på steken. När man tittar på det som att. Det här är någon jag ska lära mig något av. Men vad? Och liksom. Och så börjar man skärskåda. Jag menar inte. Att man ska börja ta det människor säger. Och tycker om en på allvar.

[00:52:12] Så menar jag absolut inte. Jag menar att. Det finns ett värde i. Att vända på perspektivet. Bara för en sekund. Man behöver inte byta åsikt. Eller byta personlighet. Eller. Man behöver inte krypa till korset. Och låta andra diktera ens villkor. Och vardag. Och man behöver inte bli den som alla säger att man är. Men. Det är för ens egen skull. I huvudet. Att vända på perspektivet en stund.

[00:52:41] Det finns ju en sån lek som. Man brukar säga till människor. Det funkar ju inte. Men. Människor som är rädda för att uppträda. Och prata för folk. Så finns det en sån här gammal. Klassisk grej. Föreställ dig hela publiken. Naken. I all sin vardaglighet. Vanliga kroppar i publiken. Då försvinner nervositeten. Det där fungerar ju inte. Därför att det finns väl ingenting så vidrigt som att föreställa sig ett helt hav av.

[00:53:11] Med en massa kroppar liksom i publiken. Det är ju. Det lägger ju liksom så att säga sten på börda snarare än tar bort bekymmer. Men. Det är ett sånt typ av tankeexperiment som jag menar. Alltså att man föreställer sig allting i ett annat ljus. För en liten stund. Och då skapas som en liten ficka. Ett litet utrymme av luft. Runt omkring det där. Som är så känslobetingat. Och som man tänker i hela ens värld.

[00:53:46] Allt det här var det. Var det jag och Bianca som sa förresten. Jag kände att jag ville byta lite på rollerna. Så att inte den här avsnittet bara blir jag. Som sitter och vis. Vis gubbe pratar. Utan det här var Bianca som sa. Så fick hon ta över lite den här guru rollen. Som jag annars känner att jag har. Att jag får. Det var ju någon. Om det var när jag var med i nyhetsmorgon.

[00:54:15] Så skrev de att jag var sömnexpert. I texten under min. När jag pratade. Det är ju. Helt enkelt inte stämmer. Helt enkelt inte. Jag vet ingenting. Och det som räddar mig. Hela tiden är ju att. Du sover ju nu. Okej. Bianca.

[00:54:43] Jag hoppas att det kändes okej. Att du var med här. I mitt avsnitt. Det är. Du var min premiärgäst. Av levande. Faktiska. Verkliga människor. Om du somnar tycker att jag ska ha med någon annan. Kändis. I somna med Henrik. Så skriv. Och berätta. Vem du vill ska vara med. Så ska jag se om jag kan lägga in det. Det vore kul att ha sådana här. Alltså det är ju så roligt med. Att vara sin egen chef. På det sättet.

[00:55:13] För att. Jag var ute och gick i skogen. Och sen kom jag in. Och så tryckte jag på räck. Och så började jag spela in. Och så visste jag inte vad jag skulle säga. Och sen så började jag prata om sömsvårigheter. Och sen kom jag på Bianca Ingrosso. Och sen har jag hittat på ett koncept. Som kanske eller kanske inte är. En bra idé. Och. Jag tycker livet är så jävla spännande. Förlåt. Jag tycker verkligen att det är så kul. Att jag aldrig vet vad som ska hända.

[00:55:45] Tack Bianca Ingrosso. För att du var med. Jag skulle vilja sträcka ut. Det här tacket till den verkliga Bianca Ingrosso. Och säga tack för att du är du. Tack för att du finns. Om du hör det här alltså. Det är ju verkligen. En 50-50 gamble. Och tack somna. För att du är här. Och för att du finns. Och tack till mig själv. Jag ska. Ärligt talat och säga tack till mig själv. För att.

[00:56:15] Det är. Helt enkelt. Ganska stundtals. Ganska kul. Och hålla på. Med grejer. Med mig. Henrik. Jag vet att. Nästan ingen lyssnar på den här delen av podden. När avsnittet är slut. Men. Det gör ingenting. För du sitter. Jag sitter här med mig nu. Och. Alltså jävla trevligt ihop. Jag och jag. Och imorgon tror jag. Att jag ska ta ut mig själv på en dejt.

[00:56:46] Jag vet inte vart än. Men. Vi får se var jag tar vägen. Okej. Bianca. Tack för att du var med. Nu ska du få gå. Jag önskar dig lycka till. Med. Sömnen. Och. Livet. Fan vad spännande liv du ändå har. Du.

[00:57:17] Jag menar vi lever i så otroligt olika liv. Men du är också en inspiration. Det är verkligen en. Makalös. Uppgift. Att driva så mycket som du driver. Det är. Jag förstår att det stundtas är väldigt tungt. Men. Gud vilken. Vilken bedrift. Att vara. Ung och så stark. Och så.

[00:57:49] Skicklig. Det är. Jag känner ju några. Som är det. Men de är inte många. Nej de är inte. Så. Det är en fröjd att ha dig i världen. Tack för att du kom. Hej då. Tack för att jag fick vara med. Hej då. Okej. Nu har hon gått. Vad tyckte du somna? Hur var hon? Hon var ju. Väldigt. Avslappnad. Och skön.

[00:58:19] Och liksom. Prata med. Jag var ju lite nervös först. Nej men hon är ju liksom en stjärna. Sådär. Det är ju. Man blir ju lite. Man får ju lite tunghäfta. Känner sig lite som. Ja men som sagt. Jag sitter här i liksom min. Någon slags. Jag vet inte ens vad det är för motiv på min t-shirt. Jag fick den. Jag fick den. Jag köpte den i en. Sådär mystery box på Comic Con. När jag var där med min dotter för två år sedan. Det är säkert någon Marvel.

[00:58:50] Grej. Jag vet inte vad det är för något. Jag kan inte ens urskilja vad motivet är. Det är någon fågel. av någon slag. Jag har den ju bara för att jag. Ja men nu. Jag träffar ju aldrig någon människa. Jag sitter ju bara själv och poddar. Så jag blev lite. Medveten om vad jag hade på mig. Hon är ju alltid så. Snyggt klädd. Men det var kul alltså. Så.

[00:59:17] Jag menar jag kan ju bjuda in precis vem som helst somna. Jag kan bjuda in. Världsledare. Det hade ju varit kul. Jag kan bjuda in. Jag menar artister. Författare. Jag kan bjuda in din granne. Jag kan bjuda in. Alltså. Jag menar inte att jag ska göra sånt här jämt. Men. Det ger mig lite nytt. Ny luft. I hjärnan.

[00:59:47] Och inte bokstavligt. För det är ju ett livsfarligt tillstånd. Utan. Jag menar. Figurativt. Jag. Får lite. Sockerdricka i fantasin. Och nu är faktiskt den här timmen slut. Och. Jag skulle vilja säga. Tack till dig. som är här. Och som fortfarande är vaken.

[01:00:17] Och om du inte har somnat än. Så kan du ju prova ett nytt avsnitt. Det finns flera hundra. Det finns hur många som helst. Och alla är olika. Och alla har olika. Attityd och stil. Det är. Det är helt enkelt. Det finns lika många avsnitt. Som det finns tankar i natten. Tack så hemskt mycket. För att du finns somna. Åh vad jag håller av dig.