Skölden mot väggen

[00:00:02] Hallo zusammen, ich bin Janne, Host vom Podcast Unter uns gesagt und dort spreche ich jeden Dienstag mit prominenten Menschen wie Emilio Sakraja, Betty Taube, Valentina und Sheen Pade und vielen mehr über Themen, die uns wirklich beschäftigen. Und das mache ich auf eine besondere Art. Alle meine Gäste bringen ein Foto ihres Kühlschrankinhaltes mit und von dort wird es persönlich. Es wird gelacht, es wird geweint, es wird aber ganz sicher immer sehr echt.

[00:00:25] Wenn ihr also wissen möchtet, was bei euren Lieblingsstars so im Kühlschrank abgeht und ihre ganz persönliche Seite kennenlernen möchtet, dann kommt doch mal rüber zu Unter uns gesagt, ich freue mich auf euch. Hej och välkommen till Somna med Henrik. Din luktande lampa. Din ledelutheran i natten.

[00:00:55] Det är jag som är Henrik. Och det är du som är somna. Och det är som det är. Det som händer händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.

[00:01:30] Hej Somna. Hej. Och vad bra. För nu är vi här igen. Jag har köpt vindskydd till balkongen. Och slog mig på örat väldigt, väldigt hårt. Och jag känner nu att det vibrerar i min själ efter slaget.

[00:01:59] Det var såna här bambugrejer. Och hade de i baksätter på bilen. Det är alltid så när jag ska köpa saker så kommer det som en av en impuls. Och då handlar jag snabbt. Jag rusar in i butiken. Jag roffar åt mig det jag ska. Och springer ut utan att betala. Och blir jagad av vakter. Och nedbrottad. Och polisgrepp. Och förnedring. Och ringa mamma och pappa.

[00:02:28] Och så får jag åka hem. Och sådär. Och så säger vakterna att vi får låta det. Vi låter det passera den här gången. Men det är viktigt att ni håller koll på honom. Säger de till mamma och pappa. Och sen får jag rumsarrest. I två decennier. Nej. Men jag rusar in och roffar åt mig det jag ska ha. Så mycket är sant. Och sen betalar jag pliktskyldigt.

[00:02:57] Och så frågar alltid personen i kassan om jag är medlem. Spelar ingen roll. Var är för. Var är för butik jag är inne i. Så får jag alltid frågan om jag är medlem. Och får jag bara ta en liten kort paus. Och bara säga. Hur trött jag är på att få den frågan. Nej. Jag är ju inte medlem i de flesta. Utan de ställen där jag handlar grejer. Anledningen till det. Är att jag vill inte ha en massa mail.

[00:03:27] Där de berättar för mig. Om olika rabatter som de har. Missuppfatta mig inte. Jag gillar lägre pris och allting sånt. Men ofta. Väldigt ofta. Så är det ju inte som att de här rabatterna sammanfaller. Med någonting jag verkligen behöver. Fikon till exempel. Det kanske inte är så att jag alltid. Alltid alltid behöver fikon. Eller halkskydd i badrummet.

[00:03:56] Det är alltså. Väldigt sällan som en rabatt på riktigt appellerar till någonting som jag faktiskt. Ett behov. Någonting jag faktiskt går och drömmer om. Och därför utnyttjar jag ju nästan aldrig rabatterna. Och det är väl själva syftet antar jag. Förlåt om jag låter bitter nu. Men jag är faktiskt på riktigt väldigt trött över att få den här frågan. För följdfrågan är alltid. Vill du bli det? Och då måste jag känna mig som en snål idiot som säger nej då.

[00:04:28] Därför att det är inte alla som tar det med ro. En del hör ju på ögonbrynen och lite frågande som att. Vill du inte spara pengar? Jo jag vill spara pengar. Men jag måste väga det behovet mot mitt behov av att inte få massa. Irrelevanta e-postmeddelanden om. Att nu kan jag köpa glasstårta. För 10 kronor billigare. Så det är liksom inte själva prissänkningen jag är skeptisk mot.

[00:04:55] Utan det är faktum på att nämnda prissättning väldigt sällan. Korresponderar med någonting som jag faktiskt har behov av. Om jag fick bestämma. Om det var så att det dök upp rabatter som jag själv kunde bestämma. Vad jag ville applicera dem. Och detta ska då läggas till också. Att man får ju också en massa e-postmeddelanden. Och ibland också sms. Som bara är. Hej hej vi finns. Du har väl inte glömt oss. Och sådär.

[00:05:23] Och jag förstår varför det är så. Jag driver ju själv en verksamhet. Men det irriterar mig. Eller irriterar mig i fel ord. Det stör mig. Och gör att det blir suddigare i huvudet. Så jag brukar alltid säga nej. I alla fall så tog jag sådana. Min balkong är ganska stor. Så jag tog tre stycken sådana här vindskydd av bambu. Och de var tyngre än vad jag var beredd på.

[00:05:53] Så jag staplade fram till den åtta månader gamla personen i kassan. Som sa. Att vill du bli medlem. Och då kan det väl hända kanske att jag lät lite brysk. När jag sa nej. För att jag bar på nio ton. Bambu vindskydd.

[00:06:22] Och då såg jag hur hon stod på sig. Och sen sa hon med fast röst. Vill du bli det? För att det var hennes chefer har instruerat henne och frågade. Jag tycker det är bättre. När man har de här frågorna. Att ställa en ärlig fråga. Vill du ge oss din e-postadress. Så att vi kan skicka direkt reklam till dig. Det är nämligen väldigt bra för oss.

[00:06:49] Det tycker jag är en bättre fråga. En ärligare fråga att ställa. I alla fall så sa jag nej då. Och så blippade hon de här tre vindskydden. Och släppte iväg mig. Och jag sprang ut till bilen. De står väldigt tätt. Bilarna. När man parkerar. Och jag har ju precis lärt mig. Att parkera utan att skrapa upp. Bilar och frontimmer.

[00:07:20] Förlåt. Jag menar inte det. Förlåt. Skrapa upp bilar och förbipasserande. Det har aldrig hänt. Jo en gång har jag skrapat upp sidan på bilen i ett parkeringsgarage. Men i alla fall. Jag har blivit ganska duktig på det. Men nästa grej var ju. Bakluckan är för liten för de här tre vindskydden. Så jag måste tränga mig in mellan min bil och en annan bil.

[00:07:51] Med möda lirka upp bakdörren. Och med en cirkusartists precision och equilibrism. Trycka in ett vindskydd i taget samtidigt som jag balanserar de andra. Och så stängde jag bildörren. Backade ut. Och körde hem. Och sen är det så att jag har fått plats i ett parkeringsgarage. Så det är jag väldigt glad över.

[00:08:20] För annars hittills har jag fått parkera på gatan. Och det är jättedyrt. Och bilen ser ut som hej kommer hjälp med varje morgon man kommer ut. För nätterna med gatsopar, maskiner och liknande. Det är lite som Mad Max som du tänker i de filmerna. Det är väldigt dammigt och repigt och rufsigt ute på Stockholms gator.

[00:08:48] Så bilen har varit så smutsig och det har varit så jobbigt. Så jag har alltid parkerat på fel plats och fått en massa P-boter och sånt. Så jag körde ner i mitt nya garage och ställde bilen. Och det var där som incidenten inträffade. Jag skulle då bära ut alla de här vindskydden ur bilen. Och det lyckades jag bra med. Men sen skulle jag då slänga upp dem på min...

[00:09:17] Jag hade två av dem. De var då överraskande tunga. Jag hade två av dem på min ena arm. Ungefär i brösthöjd. Och den andra tänkte jag slänga upp på axeln. Och det var då som jag då i någon typ av missdirektion slungade kanten på det här ganska tunga vindskyddet. På mitt öra istället för på min axel. Var på en fruktansvärt smärta infann sig.

[00:09:45] Och vad kan vi säga så här att den här dagen har varit lite upp och ner. Kanske att jag var vid någon typ av bristningsgräns utan att jag egentligen visste om det. För att när den här väldiga smärtan då infann sig då slängde jag alla vindskydden på det här skitiga golvet i parkeringsgaraget. Och la mig på knä och grät faktiskt. För att det kändes så hopplöst allting.

[00:10:17] Och det var ingen annan ny parkeringsgaraget så jag kunde ju snyfta hur mycket jag vill. Men det var ju väldigt skönt. Och sen samlade jag ihop mig och bar hem de här vindskydden. Och inget mer missöre inträffade. Och nu har jag satt upp dem på balkongen och det blev jättefint. Och så har jag solat på balkongen. I vindskyddet. Och det var också jätteskönt. Så slutet gått, allting gått.

[00:10:50] Ja det här var en ganska lång inledning. På någonting som egentligen kanske bara hade behövt ta några minuter att berätta. Men så är ju sådana med Henrik. Det här har varit en sån här dag när jag inte riktigt vet vad jag har för... Vad jag håller på med.

[00:11:15] Det kommer ju då och då såna här dagar när jag känner att jag... Är det det här som ska vara mitt liv liksom? Tänker jag ibland. Det är ju så snuddande likt att inte arbeta det jag gör. Och vad ska ju... Vad ska då? Alltså det är ju att arbeta. Men det är så svårt när man tänker på vad ett jobb är. Det är svårt för mig att acceptera att det här är mitt jobb.

[00:11:45] Det som jag gör just nu. Det här är det jag får pengar för. Det här är mitt jobb. För det är så... Det smälter ihop med så mycket annat. Det här är ju liksom hela mitt liv. Det här är ju varje dag. Varje vaket och drömmande ögonblick. Och min existens. Som maskinen Henrik Ståhl. Eller... Maskinen är ju kroppen. Den kanske inte... Den går under epitetet Henrik Ståhl.

[00:12:14] Av mig och många andra. Så jag tänkte att... Är det liksom så här det ska vara nu? Resten av livet. Att jag... Kuskar omkring i min egen... Värld. Och fyller den med saker som... Är svårt att dela med andra. Eftersom... Allt kommer från mig. Och det är jag. Och...

[00:12:43] Det är inte som att jag och två till har startat ett företag. Som säljer begagnade blasuter. Liksom. Vad det nu är. Men då kan vi ju ha en hobby. Vi kan... Prata om blasuter. Vi älskar blasuter. Vi importerar blasuter. Och vi säljer dem... I en online butik. Och kanske i en fysisk butik också. Det finns så mycket som vi kan ta tag i och göra. Drömma om. Och vi kan... Ta semester från jobbet då. Tänka på annat då.

[00:13:14] Och framförallt. Vi kan göra det ihop. Vi kan skratta tillsammans. Vi kan gå och fika. Vi kan... Ha fredagsteman. Vi kan... Gå kurser ihop. Och göra resor ihop. Jag är ju alldeles, alldeles ensam. Och jag... Missuppfattar mig inte. Jag tycker ju också att det är skönt. Men ibland... När det har gått en hel dag så här. Och jag faktiskt inte har pratat med en enda människa. Jo. Jag pratar med Nina i telefon. Det är den enda människan.

[00:13:42] Förutom den här åtta månader gamla expediten. I butiken. Utöver det har jag inte pratat med en enda människa idag. Jag har inte gjort något särskilt spännande och lyxigt. Jag har ätit alldeles vanlig mat. Jag har inte lyxat till det med något.

[00:14:11] Det är ju annars något som jag brukar kunna göra. Att jag brukar äta en... En god macka eller något. Jag är ju väldigt billig i drifts på det sättet. Att jag har inga exklusiva vanor. Det är inte som att jag köper hem gåslever för att trösta mig. Utan det kan ju räcka med lite chips typ. Jag är ju en tröstätare. Det är jag. När jag har sådana här dagar när jag känner att... Ingenting händer liksom.

[00:14:41] Det känns tomt och... Lite antiklimaktiskt liksom. Då brukar jag trösta mig själv genom... Ofta är det ju att jag äter någonting gott och onyttigt. Och tittar på film eller något. Men det är som att jag får inte ut något av det heller längre. Det är lite som... Det har varit en så stormig tid i livet. Och nu när det börjar lugna ner sig. Så är det som att nu står jag här i efterdyning.

[00:15:11] Jag har en massa saker och undrar vad jag ska hitta på. Vad ska jag ta vägen liksom med allting? Och det kan kännas... Ja, vad ska man säga? Lite tomt. Och lite vilset. Men jag tänker att det är bra att gå vilse. Jag har den...

[00:15:39] Jag är övertygad om det. Precis som att jag tror att intelligens per definition är någonting som är inbyggt i naturen. Jag tror att alla system kan utveckla intelligens. inte samma typ av intelligens och inte samma grad eller omfattning. Men att alla system, givet rätt förutsättningar som jag inte vet vilka de är, kan utveckla intelligens.

[00:16:09] Medvetande är en annan femma tycker jag. Det är svårare att säga vad som krävs för det. Men intelligens kräver ju inget medvetande egentligen. Jag tänker ganska mycket på det här. Och jag tror faktiskt på riktigt att det inte bara är automatiskt levande varelser som kan utveckla intelligens.

[00:16:37] Jag tror att alla typer av system, läs artificiell intelligens till exempel, alla typer av system som får rätt förutsättningar kan utveckla intelligens. Jag tror inte att det är någonting som bara är förunnat levande varelser. Det är med inte sagt att all intelligens är likadan. Eller att den ens använder samma verktyg.

[00:17:07] Men att skaffa sig information och kunna bestämma och göra val utefter den givna informationen. Det är något som ligger i naturen. Jag har tänkt på detta jättemycket. Och jag har kommit fram till att det är så. Och jag har ju som bekant rätt i allt jag säger och tänker och gör. Det särskiljer mig från andra podcastare. För att jag vet ju nämligen allt.

[00:17:37] När jag var typ tonåring så. Alltså innan jag hade börjat gymnasiet i Falun. Så var jag i Falun själv vid något tillfälle. Och då hittade jag inte i stan riktigt. För jag är ju från en by utanför då. Om någon har undgått mig att jag har berättat det. Så. Då var jag vid något. Jag skulle gå någonstans till någon annanstans.

[00:18:05] Jag har glömt bort vad min resa var. Men då insåg jag vid något tillfälle att jag inte visste var jag var någonstans. Kanske att jag var 14 år. Jag hade väl varit i Falun under hela mitt liv. Men alltid med pappa och mamma. Eller. För det fanns liksom inget skäl att åka in till Falun. När jag var. Innan jag gick i skola där. Det var inte som att jag. Tog bussen själv för att gå i affärer och sånt. Jag hade inte den hobbyn. Jag tror inte jag fick heller. När jag var ännu yngre.

[00:18:38] I alla fall. Så. Märkte jag då att jag vet inte hur jag ska gå nu. För att komma dit jag ska. Och som sagt. Jag har glömt bort om vart jag skulle. Och då. Tänkte jag. Att jag tror jag vet ändå. Utan att jag vet det så att säga. Det känns som att jag inte vet. Men jag har en känsla av. Att det här är rätt. Så jag gick. Jag litade på den där känslan. Och sen blev jag så glad.

[00:19:06] När jag insåg att jag hittade rätt. Helt ofelbart rätt. Och. Det där brukar jag ofta tänka på ibland. När jag upplever att jag är vilse i livet. Och jag har tänkt på det. Under hela den här. Väldiga omställningen i mitt liv. Så har jag tänkt att. Jag vet nog ändå vart jag är på väg. Fast jag inte vet det. Och jag tror. Jag känner det. Fortfarande.

[00:19:37] Jag känner att jag vet vart jag är på väg. Fast jag. Jag skulle inte kunna berätta det för dig. Förstår du. Jag skulle inte kunna göra en lista över. Mina destinationer. Som jag har framför mig. Det känns lite grann som att jag. Sitter i en väldigt sofistikerad bil.

[00:20:05] Som egentligen skulle kunna köra själv. Men på grund av rådande säkerhetsföreskrifter. I Sverige. Så får jag inte bara. Överlåta allt åt autopiloten. Så jag kör bilen. Men jag är väldigt. Väldigt. Assisterad. Om jag skulle få spunk. Och lägga mig i baksättet.

[00:20:33] Och gå upp i brygga. Av frustration. Och leda. Och ovisshet. Eller av andra. Brygginducerande tillstånd. Så skulle bilen ta över. Och fortsätta köra mig dit jag ska. Det är faktiskt en ganska trygg känsla. En känsla som gör mig. Glad. Och lugn.

[00:21:01] Det har varit väldigt fint väder här idag. Det var. Jättevarmt på balkongen. Och nu med mitt nya vindskydd då. Så kan jag gå ut. Och lägga mig där. I bara mässingen. Och ingen kan se mig. Och döma mina skavallar. Anker. Vilket är. En. Väldigt befriande känsla. Tidigare när jag har bott i lägenhet. Så har jag haft balkonger. Med väldigt mycket insyn. Från alla håll. Ovanifrån och underifrån.

[00:21:30] Och från sidorna. Men här är det inte det. Jag är ganska fri här. Kanske inte fri att göra precis vad jag vill. Men som tur är. Är ju det jag vill ganska. Måttfullt. Det är ingen. Det är ingen. Howard Hughes. Som. Springer runt här på balkongen. Utan. Det kan väl hända att jag. Kanske vill sola lite. Eller något. Och det har jag gjort idag.

[00:22:01] Och så har jag läst. Börjat läsa. Beowulf-eposet. Som jag köpte. När jag var på Uppsala. Högar. För några veckor sedan. Beowulf-eposet. Är ju en hjältesaga. Ett gammalt diktverk. Från. det finns bara ett exemplar av det och det är ett fornengelskt

[00:22:30] lexikon från 700-talet efter Kristus någon gång men det är allmänt ansett att egentligen så är sagan en verbalt vidareförd traditionsberättelse från Skandinavien från 400-500-talet och det för sig går ju också nämns också många skandinaviska platser som jag har förstått det Beowulf själv

[00:22:58] även om han antagligen inte hette Beowulf i den skandinaviska urversionen så stammar han ju som jag har fattat det från han är gottlänning Beowulf och just nu jag har precis börjat så är han på skällan någonstans och ska slåss mot kungen av skällande jag kan inte bort vad han heter kungen

[00:23:29] han har problem med att det kommer ett monster på nätterna och dräper flera av hans män och det här är ett monster som de inte kan muta de kan inte de kan inte offra de kan inte komma överens med monster det är bara en ondsint typ alltså som bor hos trollen och som bara är illvillig utan anledning mänskliga finor kan man liksom

[00:23:59] hitta en bevekelse punkt men det går inte att hitta med den här monster jag har glömt på namnet nu och jag tycker det är så fascinerande för när jag läser så blir det så tydligt att det är ju symbolspråk hela tiden han tar ung som gammal den här monstret och kungen är förtvivlad därför åker Beobulf dit från Gotland för att hjälpa honom komma till komma till rätta med problemet och

[00:24:30] man behöver ju inte vara jättebegåvad allmänt och ha en en jättelivlig fantasi för att tänka att det här monstret är ju en farshot en en sjukdom och jag är så fascinerad av gamla så pass gamla sagor och deras förankring i verkligheten jag tänker att i en tid när man inte hade

[00:25:00] den övermåtta information som vi har idag så är det väl ganska sällsynt tänker jag att man bara sätter sig ner och hittar på en historia ur tomma luften inspirationen måste komma någonstans ifrån och i generation efter generation så berättar man om saker som långsamt blir sagor och det här tycker jag är sant med bibeln också

[00:25:30] jag blev helt besatt av den här forntida stadens Sodom Sodom som ju i liksom kristlig tid och efter kristlig tid eller efter vad säger man sen kristlig tid har fått bära en massa olika symbolvärden i moralism och vad som är rättskaffens leverna och sånt alltså i bibeln så straffar gud invånarna i Sodom

[00:26:00] och Gomorra genom att det finns en kille där som är snäll han heter Lot och han bor där med sin familj och han får chans att fly men sen så kommer det änglar och svavel och eld och aska regnar över Sodom och Gomorra och gud utplånar de båda städerna och jag är tvungen jag såg en dokumentär och den

[00:26:31] den forskare har ju väldigt många år letat efter originalstäderna runt döda havet och det finns två skolor då en skola som tänker att en teori som är att Sodom ligger söder om döda havet och en annan inriktning tror på att det ligger norr söder om döda havet finns det en massa lämningar av städer och gravplatser där allt liv bara

[00:27:00] alla livstecken bara upphör plötsligt i en viss tidpunkt och det finns bevis på att husbyggnader strukturer har rasat och brunnit hela det döda havsområdet ligger på en stor förkastningsplats förkastnings så jordbävningar är vanliga det är helt enkelt tydliga spår av väldigt kraftiga jordbävningar där på andra sidan på norrsidan så ligger

[00:27:29] en enorm stad resterna av en enorm stad som då anhängarna av den teorin tror är Sodom Sodom bär på spår av en mycket kraftig explosion och spår av temperaturer som liknar de som uppstår vid kärnvapenexplosioner och det fanns ju inga atombomber på förkristlig tid

[00:27:59] i medan man tänker att teoretiskt möjligt är att en meteorit exploderar i luften och precis ovanför stan båda de här scenarierna gör ju leder ju associationerna till att Gud utplånar sådär i en tid där man inte visste vad meteorit det var och även om man kanske upplevt jordbävningar förut så kan ju en enorm jordbävning skapa ringar på vattnet i när man sedan pratar om det som någonting som

[00:28:28] Gud i sin sätt och jag är jättefascinerad av tanken på att en traumatisk ofattbar upplevelse för sen var nämligen båda de här områdena helt obebodda i flera hundra år och det kan förklaras med dels en allmän känsla en rädsla för platsen kanske som går i arv men att komma ihåg också

[00:28:57] att ingenting skrivs ner inte på det sättet som det görs nu i alla fall inga tidningar inga bulletiner inga anslag inga skyltar muntligt berättande som gör gällande att här har det händt någonting och efter ett tag har alla glömt vad det var men bara att här ska du inte gå det här är ondsint land det finns också det är tydligen också så att marken blev efter de här

[00:29:28] katastroferna då blev marken väldigt salt en meteorit till exempel skulle ha skapat väldiga tsunamis ifrån döda havet som måste ha sköljt över stora delar av området vilket naturligtvis förde med sig en massa salt och gjorde marken obrukbar det är ju också ett skäl men det där det där är ju intressant att tänka på men det som jag tycker är så intressant är också med Beowulf-eposet

[00:29:57] det är att och alla sådana sagor som sagor som kommer från en tid när det inte fanns något skriftspråk i alla fall inte på samma sätt som vi har ett skriftspråk idag som är varje människas egendom i stort sett och vårt stora bärare av information det är att i en värld där informationen kommer

[00:30:26] från människors munnar så får ju sagan den blir nästan ofrånkomlig för hur för man information från mun till öra från mun till öra från mun till öra det är som viskleken och tillsammans jämte den här informationen så löper också människans behov av att förstå och politik och maktspel och ränker

[00:30:53] och människors rädsla för det som inte går att begripa och vår ständiga lust och jakt efter att begripa vad fasen det är som pågår och det här det gör mig så jag tycker det är så spännande idén om att för

[00:31:24] 1569 år sedan så svepte en stor farsot i en i ett kungarike på skällan och i efterkommandes berättelser så blev det här till slut en del av ett epos en saga där pesten eller vad det var för variant

[00:31:54] av jag tänker att det var någon slags det finns väl en vikingatida pest eller något som heter den justinianska pesten för att den kommer sig från jag menar inte att den bara har slagit mot vikingar den gick väl genom halva världen då det är väl någonstans då vikingatid det har säkert att göra med justinus justinus

[00:32:24] justus jag vet inte det är säkert någon romersk härskare justinus det kanske är så rent utav att det nu bara hittar jag på för jag kan inte datera något av det här men jag leker med tanken att det faktiskt är den här den första pestvågen över världen som vi känner till det är den som är det här monstret som bor hos trollen och som han inte kommer åt för ingen vet

[00:32:54] var trollen bor man förstår inte vad han vill han är bara arg och illvillig och varje natt så kommer han och tar nya och de som flyttar långt från den stora kungliga hallen som jag tror kallas för hjorten de de som just det sköldungarna heter det här folket som blir drabbade och sköldungarna leds av en

[00:33:24] av en kung som heter Roar alltså engelskans roar det är Roars folk som tas av det här monstret natt efter natt och de som bosätter sig och sover bortanför den här stora kungshallen de klarar sig vilket också tycker jag leder associationerna till att om man håller sig borta från andra så blir man inte sjuk jag menar

[00:33:53] jag har ingen teckning för det här jag har inte läst någon analys eller så men jag tänker direkt på hur tolkar man en stor farsot i en tid när man inte förstår vad ett virus är eller vad bakterier är eller hur saker sprids hur mikroorganismer sprids från människa till människa nu tror jag i och för sig att det fanns väl något slags allmän kunskap om att om en är sjuk så kan den andra

[00:34:23] läst bli sjuk och att det måste väl folk ha dragit slutsatsen att det har att göra med att om man håller sig nära om man är nära andra så kan man bli smittad av saker det måste ju människor alltid ha veta det kan ju inte vara så att man inte fattade det men jag kan tänka att det är mer luft mer glipor i den här typen av i den tidens kunskap att det kan smigas in

[00:34:52] monster och gudar och sånt också i B.O.Wolf sagan så skriver de ju mycket också om hur dumma Roar eller hur synd det var om Roar och hans folk för att de var hedningar de det är väl förmodligen sentida eller senare engelska krönikörer som har skrivit in de passusorna i sagan där de

[00:35:22] för det är ju en för tidig kristentid ursäkta jag måste harkla men jag blir så hes jag blir lätt det när jag pratar om tidig kristentid men ja jo för de beklagar sig då över hur de här stackars hedningarna Roar och de andra sköldungarna

[00:35:51] hur de sitter där på skällan antar antar man då eftersom det finns vita B.O.Wolf seglar dit på typ ett tygn och han ser kritvita klippor och det är förmodligen kritvita de kritvita klipporna vid skällans kust

[00:36:20] och och eftersom han de ror och seglar från Gotland då eller gutabockarnas rike gutabockarnas tider rike och det beskrivs också en stenlagd väg upp till kung Roars kungahall och en sån väg en stenväg har man inte hittat några andra

[00:36:50] lämningar av den sorts väg som beskrivs i den delen av världen på andra ställen än på skällan jag älskar det här jag älskar det här det är så spännande också för det beskrivs så tydligt jag har läst någon typ av jag har läst en en kille som heter Gräslund

[00:37:20] det är hans han har gjort en modern en bearbetning av det gamla kvädet som är det är bearbetat på så sätt att att det är lättare för en nutida människa att förstå för vi har bara på svenska har vi bara väldigt gamla översättningar från 1900-talets början och han har frångått poetiska aspekter av översättningen

[00:37:51] för att göra det mer begripligt annars när man översätter ett sådant här gammalt verk så måste man också ta hänsyn till att orden är skrivna på ett visst sätt därför att de också måste passa ett vers mot och låta fonetiskt rätt på rätt ställen ungefär motsvarande vad vi har när vi läser rimmad vers idag men det har han struntat i för att göra berättelsen begriplig och översätta orden korrekt

[00:38:21] när man inte behöver bry sig om att följa de fonetiska reglerna eller versmotsregler så blir historien väldigt tydlig och lätt att läsa och jag är verkligen fascinerad bara som en sån här sak när Beowulf och hans kompisar tolv eller femton killar när de kommer upp till Roars slotter eller stora hallen

[00:38:51] hjorten tror jag så ställer de sina sköldar mot väggen vid entrén och det här känns ju som en sån här detalj som det är väl klart att de gjorde det vad gör man av sin stora sköld när man kommer och ska in någonstans det är klart att man ställer den mot väggen ungefär som i på i vilda västern så när man kommer med sin häst så finns det en sån här

[00:39:22] tjudrings ställ utanför salonen där man kan binda sin häst och där den får dricka vatten alltså småsaker sådär och att de också ställer sina spjut i ett knippe mot väggen och sen sätter de sig på en bänk utanför entrén och jag jag får sådana bilder det känns nästan dokumentärt förstår du fast det är en saga med monster och hjältar och så

[00:39:51] och det är så fascinerande för jag tänker att en berättelse kan vara sann och berätta om det sanna även om den handlar om monster och hjältar en berättelse kan försäga sig en saga kan försäga sig och oavsiktligt berätta mer om sin samtid än tydliga journalistiska granskande reportage i vissa fall

[00:40:21] då och jag har en sån här alltså jag får tårar i ögonen när jag tänker på hur en sanning kan bli en återgivelse som kan bli en saga som kan bli en saga som kan bli en saga och hur berättelser hela tiden lever hur de liksom sipprar som vatten genom ett jordlager

[00:40:51] det är som att allting silas och vidgas och förgrenar sig och växer och det gör att en jordbävning i Mellanöstern kan 2000 år senare 4000 år senare bli en saga i en helig bok det är djupt mänskligt ju att jag blir

[00:41:21] jag har alltid intresserat mig för generationstanken inte nödvändigtvis mänskliga generationer även om det också är väldigt fascinerande jag känner en som har flera generationer av simmar i sims som så att säga har låtit generation efter generation ge upphov till varann och det finns

[00:41:51] liksom berättelser och öden kring alla de här personerna och det tycker jag är så vackert så jag gillar mänskliga generationer också men jag gillar idén om rötter inte nödvändigtvis rötter i någon typ av man skulle lätt kunna tänka rötter är viktiga

[00:42:20] för nationalistiska idéer om att här har jag hemma och så och så menar jag inte jag tycker att rötter är spännande därför att det känns som att jag blottlägger någonting uråldrigt men vi har ju alla någonting uråldrigt som bara sträcker sig bakom oss eller under våra fötter eller beroende på hur vi ser det som rötter på ett träd eller ett svamp

[00:42:50] system under jord det är så vackert att tänka att jag hör ihop med någonting som är uråldrigt för det är så är det ju det är så lätt att tänka att man är en människa som lever i sin egen kropp och mellan sin egen födsel och sin egen död och sen är det ingen mer med det liksom men jag tycker det är så fint att om jag bortser från detta som är maskinen Henrik Ståls kropp

[00:43:19] just nu så är det så mycket annat i mig och runt mig som pågår och som har pågått i flera miljoner år i 3,5 miljarder år eller om vi ska vara väldigt vidsynta i 14 miljarder år sen Big Bang och jag kan inte riktigt sätta ord på

[00:43:49] vad det är som gör att jag känner mig så tilltalad av det jag känner mig så tilltalad av jag känner mig evig förstår du jag vet att det här som är jag just nu han som sitter här och pratar och flummar för att du ska somna han kommer inte alltid att finnas det vet jag ju men

[00:44:18] han är en del av någonting som om inte alltid kommer att finnas så åtminstone kommer att finnas under all överskåd i framtid och kanske rent utav efter det också men vet vad som händer med existensens väv när det har gått fler år än det finns nollor i Googleplex

[00:44:50] jag och också jag men inte bara det som att jag är en kugga i någonting som pågår utan också att jag är en rest en följd av alla de som kom före mig och det är ju så vackert därför att de har ju allihopa upplevt precis det jag upplever nu hur det är att vara precis just nu jag jag har funnits

[00:45:19] och försvunnit små gånger i världsalltets historia och då pratar jag bara om människor tänk hur många andra jag en gång för tiotusen år sedan så föddes det en liten mårdhund och den mårdhunden den hade en omedelbar känsla av jag och den finns inte mer men den fanns och det är det är giltigt

[00:45:49] det gäller och i och med att jag pratar om den nu så åter existerar den ju det är det är så vackert och jag tänker samma om berättelser och sagor jag kan känna när jag tänker på när jag läser biohull till exempel så känner jag att jag möter människorna som levde då människor som jag springer från kommer från

[00:46:21] jag är jag har rötter i den här delen av världen tiotusentals år tillbaka i tiden och det inte ens känsla av att här har jag hemma men det gör mig det ger mig en möjlighet att möta dem som om de inte hade funnits om du pratar väldigt brett då så hade inte

[00:46:50] jag funnits och det är just det där sådana småsaker som att de ställer sköldarna mot väggen men var skulle man annars göra av en sköld jag har aldrig reflekterat över det men man är ute tänk att man har åkt båt och så har man rott som en tokig då med segelbåt från Gotland till Skälland och det har tagit antingen en dag eller ett dygn det är lite knepigt med översättningen tydligen men

[00:47:19] sen när man är framme då då har man ju då det står att de har brynjor och hjälmar på sig och att de har svärd eller att de har spjut och sköldar och så kliver de i land och då kommer kung Roars strandvakt och säger vad gör ni här Erik vill ni ha bråk nej vi vill träffa kungen vi ska hjälpa honom med monstret okej då får ni följa med

[00:47:49] och det understryks hela tiden hur otroligt tapper och klok och bergfast han är Beowulf alla säger det till honom vad ståtlig du är snyggare kar har jag aldrig sett säger de till honom idag är det ju lite implicit det är nästan lite vulgärt snarare tecken på motsatsen när en människa hela tiden får höra hur snygg och stark och ståtlig han är då är det mer på Beowulfs tid så är det mer

[00:48:19] att om andra säger att man är det då är man det jag har ju blivit lite irriterad om alla konkuritioner sa åh vad snygg du är gud vad häftig du är varje gång jag kom in i ett rum vad ska man säga orden hade förlorat lite sin sin innebörd i alla fall så går de upp

[00:48:49] då till slottet och så kommer det fram en av kung Roars främsta krigare och säger att gud vad snygg du är säger han till Beowulf Beowulf kommenterar inte det här han säger bara att han vill träffa kungen så ställer de ju då sköldarna mot väggen och jag ser för mig hur solen ligger mot den här hallens vägg och solen slår på deras sköldar på väggen och på spjuten som står i knippa

[00:49:18] så sätter de sig på den här bänken de är säkert väldigt trötta av resan och de har brynjur på sig antar det är sådana ringbrynjur då och de är ju tunga och de sitter där och är trötta förmodligen och det är någonting med det där som gör att jag blir så jag känner att jag kommer nära dem för jag har också varit trött efter en resa jag har också

[00:49:51] satt mig på en bänk och velat ha någonting att dricka sen har jag inte kommit längre jag är precis i början jag låg på balkongen tidigare då och läste detta ja jag kan inte beskriva det närmare än så just det där hur djupt fascinerad jag fascinerad jag är av släktled alltså inte bara

[00:50:21] människor emellan utan också berättelser emellan eller så jag tänker efter den här fruktansvärda händelsen men för att göra det extra exotiskt kan man väl ta då om det skulle vara så att jag kommer inte ihåg exakt när det är om det är 3000 år sedan eller någonting så kom den här meteoriten och slog ner över den här stan vid norr om döda havet det finns ingen nedslagskrater så om den har

[00:50:51] slagit ner eller om den har om det här har hänt så har meteoriten exploderat i luften ovanför stan och det har ju då räckt för att hela stan ska utplånas och väldiga effekter i naturen runt omkring hur havet har rest sig för att storma in hur det har regnats eld och svavel ifrån himlen precis som det står i Bibeln och

[00:51:23] efter det så måste ju folk ha varit i fullständig chock alltså dels är ju nästan alla i stan är ju döda men i byarna runt omkring och i samhällena och kringströvande folk måste ju ha sett och hört denna väldiga förödelse och kanske undkommit i blotta förskräckelsen föreställ dig en sån katastrof och att sen inte ha

[00:51:52] en samlande källa till information som en nyhetssändning eller en ett krisorgan eller en statsminister ingenting du kan gå tio meter och möta åtta personer som har olika teorier om vad det här är det är Gud det är spöken det är en demon det är och varför varför

[00:52:26] det är en stor get som bor i bergsmassivet där bortom bortom som ville beta här det kan vara vad som helst och varför ja det faller väl kanske nära till hans då att säga att de var ju dumma i huvudet där borta jag har ju min sannens vägerska som lånar mig som jag lånar pengar av som som lånar pengar av mig som aldrig betalar igen det och så kan man säga det till sin kompis Stig Åke

[00:52:56] och Stig Åke är en riktig skvallerkärring så han går vidare och sprider det här och sen så smälter den historien ihop med en annan historia av någon som har varit kär och blivit försmådd i Sodom och sen det här och tusentals andra människors tankar och känslor kring den stora gåtan bara några av de tänkarna och kännarna är influencers de har många öron många lyssnar på dem

[00:53:25] och andra pratar bara med sin familj eller sina vänner och man äter och man dricker och man dansar och man pratar igen och man syr ihop allt det här och plötsligt så finns det ett kulturellt kapital i den här händelsen plötsligt finns det en gemensam referensram som man kan använda som exempel varnande eller förebyggande

[00:53:53] eller uppbyggande exempel för någonting man vill ha sagt någonting helt annat då kan man säga att precis som Sodom gick sina öden sitt öde till mötes så gick den här middagen och käppret åt skogen hahaha och så i all sin oskyldighet så har man skapat ett kulturellt meme som långt före dagens massflöden

[00:54:22] av memes kulturella små ensälliga organismer som sprider sig och förökar sig och fördubblar sig själva som var precis lika gällande då som nu det är ju så vackert när man tänker på oss människor som historieberättare först och främst vi kan ju man kan ju säga att vi är så många

[00:54:52] olika saker och det är vi ju framförallt på senare tid men om man hårdrar det så är väl ändå vår allra främsta särart är väl den att vi berättar sagor och historier att vi har som någon slags kulturella gener som inte är biologiska utan det är berättelser som lever sitt eget liv och fortplantar sig och förökar sig och blandar sig

[00:55:21] och ger upphov till nya få barn helt enkelt berättelser får barn med varann om och om och om igen och jag tycker det är så fint att ingå i det sammanhanget jag tycker det är så fint att vara en människa och man skulle ju lätt kunna säga att människor har väldigt få egenskaper som är försonliga inte ens vår altruism är egentligen

[00:55:52] god allt gör vi vårt eget intresse och vi har så mycket mörker och hur vi kan plåga varandra och skada varandra med flit för att vi själva har det här behovet av upprättelse eller heder eller hämnd eller vad det nu är och jag kan tycka att det är så fint det där att vi trots allt detta till syvende och sist bara är en historieberättande

[00:56:22] apa vi har ju varit tvungna att vara det vi har inte haft något annat vi hade inga bassa hörntänder i slutet av vår aptid vi hade inga stora muskler och imposanta kroppar vi var små men vi var många och vi kunde berätta historier om lejonen och de sabeltandade tigrarna vi kunde dansa och sjunga och äta och dricka tillsammans och skapa en känsla av att någonting bortom oss finns någonting som gör

[00:56:51] oss benägna att vi dyftar mycket tyngre saker än om vi bara levde för dagen och åt det vi hittar på marken och jag tycker det är så fint att tänka att det här är det är det här som är religion det är det här som är sagor det är det här som är politik det är det här som är ideal det är det här som är aversioner

[00:57:20] och allt vi föredrar och inte föredrar det är så lite av det totalt sett som kommer ur vår biologi nästan allting förstärks och förvanskas och görs till vad det är av vår förmåga att berätta saker berätta saker för varann och det har jag gjort nu med dig jag har berättat en saga om när jag köpte vindskydd

[00:57:50] på rusta och slog mitt öra det blev inget blodigt sår men det kändes som det när jag duschade här då svede på örat och då kände jag på mitt öra och så kände jag att det har blivit lite knöligt och jag insåg att det inte har att göra med att jag slog vindskyddet där utan det har att göra med att jag fyller 50 år mitt öra har helt enkelt fått några väck som inte går att ta bort

[00:58:21] som att jag har levt ett medellångt liv ibland önskar jag att jag vore mer än en människa att jag kunde flyga som vinden över tid och rum att jag kunde sträcka ut en hand och röra vid saker jag undrar över att jag kunde

[00:58:49] balansera på en knivsägg mellan verkligt och overkligt mellan då och nu och sträcka ut en hand som i vatten i en källa skopa upp den kunskap som jag vill skaffa mig i första hands perspektiv jag vill åka till kung Roar som slogs mot den här farsoten jag vill se honom när han går mellan

[00:59:19] två platser helt random det som inte berättas om så himla mycket i sagan jo men lite då i det här med att ställa sköldarna mot väggen jag ville gå bredvid honom där osynlig jag vill känna lukterna jag vill höra hans andetag jag vill ju stå nära honom och känna hans hjärta slå jag vill se vad han tänker jag vill se hur han agerar i rummet hur han

[00:59:48] tittar på dem han har omkring sig hur han andas in och ut hur han suckar eller svär eller ställer frågor eller kanske mumlar någon tyst bön till orden denna fåfänglig hedning som begraver sina döda i skepp

[01:00:18] och bränner dem allt detta om detta som det här har varit Henrik Ståhl jag ligger på rygg nu och tittar upp i taket det är fortfarande Henrik Ståhl be jag att få påpeka med all önskvärd tydlighet nu vet jag inte vad jag ska göra när det här är slut

[01:00:48] jag går väl och lägger mig antar jag precis som du kanske om du inte redan sover fina fina somna